ohoho!

Föräldrar är allt bra roliga! Jag funderar ibland om man själv kommer vara annorlunda. Jag tvivlar. Jag beter mig lite som sådan. Sådär förväntar sig att folk ska läsa mina tankar och veta vad jag vill att de ska göra. 

Sedan funderar jag varför de inte bara säger till. Det enda de gör är skriker på en every now and then. Så ändrar man inte på sig alls. Man undrar lite varför de inte lär sig? Jag blir bara arg, vill inte veta av dom. Särskilt när det kommer ur ingenstans. NÅVÄL!

Mmwah!

Imorgon bär det av till England! Äntliiiigennnn!!

x

Som sådan såg världen ut!

Jag tror inte folk förstår hur bra han egentligen är. Jag tror inte han förstår heller. Värsta superkapet jag lyckats roffa åt mig under alla engelska bruwdars näsa. Too bad~

Vi har egentligen kännt varandra rent skriftligt över internet ca 5 år. Det var under den där galna sommaren jag bestämde mig för att spela Amnesia. Något jag aldrig skulle gjort innan. Skräckspel liksom, jag som fortfarande blir skräckslagen av mina egna tankar. 

För att runda av något av den hemska skräcken jag kände när jag prövade spelet föreslog jag för Adam att vi kanske kunde spela tillsammans, över Skype. Och så kom det sig att vi började prata. Jag var rädd. Engelska var inte mitt säkraste kort. Om jag ska vara helt ärlig så trodde jag aldrig jag skulle börja tycka om honom. 

Men han var minsann bättre än bara spelsällskap.

Vi pratade hela nätterna. Verkligen hela natten, från kanske 9 på kvällen till 5-6 på morgonen. Det var en galen sommartid. 

Sedan träffades vi i London. Jag minns nog allt första gången jag såg dig. Lite awkward. Men efter en skål ramen och japansk öl var det som vi kännt varandra i evigheter. Vilket vi egentligen gjort.
Skottland är ändå min favorit. Det var helt galet bra. Helt galet. You treat me so good. Det är värt att ha honom, även om det kostar multum och det är en fruktansvärd distans. Finns ingen som honom x
Suddig bild i Skottland. Var vi happy eller vad, babycakes?


Borde väl..

... egentligen börja blogga här, få in rytmen liksom. Men jag har inte så mycket att säga. Eller jo! På onsdag ska jag fara iväg till min pojkvän i England igen. Det var nästan exakt en månad sen isådant fall sen vi sågs och jag ser ohyggligt mycket fram emot det.

Har några dryga dagar här framöver dock med både jobb och plugg. Dessutom tvätt och en ohygglig massa städa. Mitt rum ser förjävligt ut.

Så länge laddar jag upp en bild jag ritade för ca 3 månader sedan efter jag sett Sucker Punch.



RSS 2.0