Darkness?

Faktiskt så är jag inte så nedstämd. Sönderstämd. Hemsk. Ledsen. Bajsnödig. 
 
Men det är svårt att inte vara det här, så man inte är det annars sen. 
 
Iallafall lots of love till alla där ute. Även om jag inte känner dig. Men mest till dom jag känner, för ni är nog jävligt bra. Det måste ni vara för att jag ska fortsätta vara vänner med er. <3
 
 

Well that's nothing

I'm friends with the monster that's under my bed
Get along with the voices inside of my head
You're trying to save me, stop holding your breath
You think I'm crazy, yeah you think I'm crazy
 
Nejmen nu kommer vi ju överens hörni, från och till. Alltid samma, men jag är annorlunda. Dom kallade 2013 för dödens år på radio när jag åkte hem idag. Och vem är jag att säga emot något som är så logiskt?
 
Kanske är 2014 det året jag faktiskt ska göra en sån dära.. New Years Resolution? Jag har ju aldrig trott på såna men man förändras ju har jag insett. Det är åldern hörni, det är åldern. För att om 2 år till så är vi nästan lika gamla så det är ju dags att leva ju. Det är dags nu. 
 
 
 

And finally

Det som jag kommer minnas mest.
 
 

2013 moar

Jag har ju faktiskt mer kom jag ju på, trying harder!
 
 
Världens bästa kryssning med världens bästa Sara och galningarna från Mongoliet. Herreminje det var random, det vill jag gärna göra om. Kom igen nu!
 
 
Jag måste ju ta med den här också för att folket på Skype som man bara kan lyssna på och glömma allt. Det är sådär att man är med i gemenskapen men jag behöver inte anstränga mig med någonting. Så kan man pika alla fram och tillbaka hela tiden. Emils graf för övrigt. Such lol. Many laugh. Wow.
 
 
 
Beatburger var helt underbar. Jag hade inga förväntningar alls så han helt blew my mind. Jag hoppas verkligen att han kommer tillbaka, helst varje år. Tradition!
 
 
VIXX var helt galet också. De kommer ju till Berlin och sådär snart men så insatt är jag inte, men vi fick ju våra linser iallafall va. Det var ju.. värt det. 

2013

Jag tänkte ju att jag borde ju faktiskt också se tillbaka på året. Vi kan försöka iallafall, fokusera på det bra. 2013. Så lets do this, bros.
 
 
För att move on måste man ju lämna saker bakom sig. Och ibland kan jag sakna South Shields, ibland kan jag sakna alla galna människor och alla galna nights-out. Men jag är väldigt glad att jag inte är kvar där. När jag ändå tänker tillbaka på det så inser jag att jag ändå varit med om en hel del.
 
 
Egentligen är håltagningen inte en stor grej, men jag är fortfarande så himla nöjd, även fast de krånglar fortfarande. Jag funderar fortfarande på om jag ska ta ett till.. eller två. Hm. 
 
 
Insparken. Träffade världens bästa Ramlösa, även om en del går mig på nerverna så hade jag nog en väldig tur att träffa dom. Dom envisas med att hålla kontakten hela tiden, det finns alltid någon på puben och på föreläsningarna. Bästa Emil och Ninni ändå, god damnit, så trevligt att ni vill vara med mig. 
 
 
Bästa Axl för att för första gången på det senaste halvåret gjort så jag skrattat tills jag grinade och fick ont i magen. Marklyft, dvärgar, Södertälje och framförallt Janis. Thank youu~~
 
 
Faster fyllde år och jag brände nästan ner hela stället. Pappa fyllde också, men det blev ju lugnare. Jag kan vara glad över att mina föräldrar och de flesta av släktingarna fortfarande finns kvar. 
 
 

Men jatack

 
 

I'm gonna go with no

Jag gillar att folk verkar insistera på att de vet vad som är bäst. Nu är jag kanske en av dom som är sämst på att ta goda råd. Eller faktiskt råd överhuvudtaget. Det är inte min starka sida. Men det finns tusen saker jag inte vill prata om. 
 
Det finns tillochmed, surprise hörni, orsaker till att jag gör som jag gör. Ibland, faktiskt, så är de välgrundade orsaker. Jag lovar att jag inte pulls them outta my ass varje morgon. Jag lovar.
 
Och jag lovar att allt är tusen gånger jobbigare än vad jag visar. Eller vafan, nu var det i underkant igen. Massa mer gånger än tusen. Då kan man ju ta och beakta hur jobbigt det är för andra i sin närhet också, men det var on a sidenote - skaffa egen blogg vafan.
 
Det jag vill ha sagt är att jag har lite svårt att anstränga mig. 
 
Jag har också svårt att förstå att man inte kan förstå att jag vill vara ensam. Speciellt när jag känner att jag verkligen ansträngt mig under hela julhelgen, svårigheter till trots. Men det är stunder som denna som man känner hatet spira hörni. Det känns fint. 
 
Men till nåt helt annat nu va:
 
 

Love christmas

Fira jul med en irländare, check på den bucket listen liksom hörni. Nu är ju bara den där frågan om hur det ska gå med den där programmeringen som jag ska försöka ta tag i. Jag försökte. Det gick dåligt.
 
Jättedåligt.
 

What if..

Om jag hade gjort saker annorlunda, hade det sett bättre ut idag? Om jag hade kunnat bytt mesigheten mot bestämdhet hade du varit kvar? Om jag hade stannat hemma den dagen hade det varit annorlunda? Hade jag kunnat inse att något var fel?
 
Det måste ju finnas svaaar, jag blir galen av att inte få veta.
 
Saknar dig fortfarande, det kommer aldrig gå över. Det kommer alltid vara såhär. Det som kommer förändras är jag. 

Regrets

Ja nej jag känner inte som om jag borde gjort sådär. Men nu är det gjort.
 
Jag tittade på en dokumentär om Döden igår, eller ja det är ju i flera delar, den här delen hette Sorgen. Det var.. intressant. Det är verkligen så att jag vill spara på allt jag har. Bunkra upp ett litet Ullner-lager. Ni borde ju se den, finns det på SVTplay eller... ellerhur är det där?
 
Iallafall, tröttheten hörni. Jag hoppas på att kunna få sova ordentligt idag, vore nice. Julafton imorgon för övrigt! Årets bästa dag. 
 
Hoppas den blir bra i år också. 
 
 

Permafrost

Kan man ju tänka att det råder. Det blir bättre nu. Ett problem avklarat, jag ska bara ta tag i resten nu. Efter själva julen ska det pluggas, stenhårt hörni.
 
Det var iallafall tomt på gymmet idag när jag skulle träna.
 
It's the little things.
 
 

is it morning yet?

Ständigt detta sovproblem. Men nu är det ju för jag somnade i soffan. Skärpning liksom.
 
Jag har lyckats glömma allt. Tända ljus, skicka julkort, ta med bankdosa, ta med nyårsklänning, städa, köpa julklappar.. the list goes on. Jag är hopplös just nu.
 
Men det finns nog andra ställen att tända ljus på såatt.. du är för övrigt alltid med mig. 
 
Det är kaos mannen. Och jag gör kaos med folk.
 
Älskade SU alltså, sucha great place med massa fina människor. 

How nice?

Hur trevlig är inte den här låten:
 
 
 

This game

Alltså lägg ner, gå och lägg dig. Men jag kan ju knappt sluta spela~ 
 
För övrigt, insomnia. Dat kombo.

Jag lovade

Men alla mina löften är void nuförtiden. Så du får följa med mig hem igen. Jag kommer ju knappt utanför dörren längre, du ser ju. Kan inte sova igen. Konstant trött. 
 
Det är iofrs öppet. Men att besöka en kyrkogård mitt i natten är inte det jag helst av allt vill. Men.. eller jo. Jag vill nog. Jag vill ha ett sånt där rött fint ljus, för det är den färgen som finns kvar som jag inte köpt åt dig. Men det kommer vara stängt så jag tar med något annat. 
 
Jag har ju även fått höra att gravstenen ska vara uppe. Jag vet inte om jag vill se den. Eller jo det vill jag ju. Eller. 
 
Such confusion. Many thoughts. Wow. 
 
 

It doesn't take much

Känner mig skapligt förberedd inför morgondagens tenta. Bring it oooon~~
 
Sen så har jag införskaffat ett spel. Typ det värsta jag kunde göra när jag tentapluggar men det kostade bara 150spänn och såg helt jättesuper ut. Måste tvinga folk att spela det när jag är hemma.
 
Telltale games The Walking Dead season 1 nämligen. Alla val du gör påverkar hur spelet ska gå. Det är inte mycket gameplay på så vis utan tänk dig mer som en serie som du kan vara med att påverka. Och såklart eftersom jag är världens mes i spel så kan jag inte göra annat än att svara som en mes. 
 
Ingen får dö, ingen får bli ledsen när jag spelar. 
 
 

Åhå

I'm not the one you need, babe
I will only let you down
 
Helt okej med lite Johnny Cash på det liksom. Inte för att jag inte vet att Bob Dylan gjorde't först men för att faktiskt så gör Johnny Cash det bättre. Men jag kanske är lite biased också, vi ska inte sticka det under stolen.
 
Jag orkar inte riktigt bara. Jag vet egentligen vad jag borde göra. Men helst vill jag ju inte göra det. Imma keep running. Vänta på att det.. det går över. Jag visste ju inte egentligen hur pass broken jag var tills allt skulle ställas på sin spets liksom. Det är för mycket som hänt det senaste.. halvåret. Det är som flera år pressats samman till några månader. Hur gammal är jag igen? 27 minst.
 
Det är när Facebook påminner om en att man borde se tillbaka på höjdpunkterna från 2013 som man inser att jag minns inga höjdpunkter. Vad är det här? Det var ju bara low-points. 
 
Kryssningen?! Var det i år? Det lär ju ha varit en höjdpunkt. Jag minns ju inte ens. 
 
Ha lite konspirationsteori a lá Emil:
 
 
Varsegod.
 

Mysa lite


nejmen på riktigt nudå

Vad ska jag göra? Jag vet inte än. Men man kan ju tänka att man borde behandla det som ett plåster, rip it off and get it over with. Snabbt och bra. Sen blir det jullov. Aish. Ser du hur bra det går utan dig eller, Ullner? Det blir ju bara kaos direkt.
 
Jaja, tenta på fredag så jag ska ju roa mig kungligt resten av veckan med UML i mängder. Massvis. Underbara UML.
 
 

On a happier note!

"Ja, men du! Det finns ju en krog för såna som dig, den heter skit på dig och go' helg," Bästa Stefan i det här klippet ju, herreminje. Det är lite synd att alla de andra är lite boring. 
 

Fakkktiskt!

 
Känner mig seg som faktiskt inte ens tittat på den här förrän nu. Förlåt mig, världen. Me so sorry.
 
Och så en till bara så man kan få riktigt ont i själen såhär en tisdag. Helst ska man ju mår riktigt jävla dåligt när man tittat klart. Hörniii~~
 
 

Näemendåså

Tydligen så var föreläsningen idag ett helt slöseri med tid så jag antar att jag sitter här istället och försöker plugga till tentan på fredagen. UML time. Tro nu inte att jag försov mig va, för jag är faktiskt helt färdig. Men det här är ju en av fördelarna med att känna folk i den tidigare föreläsningsgruppen. 
 
Dessutom känns det nice att ta ledigt från alla. Hoppas vi kan köra ranked 5v5 ikväll också, det vore ju roligt. 
 
Men det här betyder också att jag inte har något alls för mig tills på fredagen. Och sen hem på lördag för jul. Gud vad roligt. Sen kanske jag kan glömma mitt freak-out och vara normal. Antagligen inte. Antagligen not so ready för det här va.
 
FML. 
 
 

Det tar sig

Paniken alltså. Jajjemänsan. Som förväntat kan man tänka och inte vilja gå till skolan, inte vilja möta någon alls. 
 
Sen så tänker jag att jag borde ge det en månad iallafall. Kom igen, det kanske blir jättebra. Men det.. det vettefan alltså. Känner sån intensiv vahettere.. inte rädd, inte.. utan mest att sån känsla av att det här kommer inte sluta bra Jag orkar inte med att börja om med allt. Åh gud vad jag hatar förhållanden, från djupet av mitt hjärta.
 
Men så gav jag ju mig ändå in i det här och tyckte det var en bra idé. Nu ba.. nä leave me alone. Orkar inte med dig. 
 
Det tar sig hörni. Det tar sig.
 
 

Such lol

Jag dör:
 
 

Dafuq

Så jävla sliten igen nurå. Trött, trött trött.. Och då var det ju ändå så att vi gick tidigt igår. Jag har nog sett bilderna, det var ju kaos som hette duga juu. Taco levererar.
 
Anledningen till att vi gick tidigt var ju dock mindre cool. Trevligt när det kommer random folk som är fullkomligt beredd att börja slåss. Eller inte slåss. Helst skifta lite mellan och sedan envisas med att jag borde följa med honom så vi kan prata avskilt. Eller försöka hålla fast mitt ben när jag går. Så. jävla. obehaglig. 
 
Det var verkligen sådär jag såg mig över axeln hela vägen hem, även om Axl var med mig liksom, så var jag väldigt nervös. 
 
 
Jag och Kebab som blev referensfull för kvällen. Det finns på riktigt. Referensfull, look it up liksom. Wikipedia dat shit.
 
Gud så trött jag är.

Saknar

Saknar faktiskt att gå ut och dansa på Glitterball i South Shields. Lätt ett av de bästa uteställena jag varit på. 80talsmusik och ett antal olika dansgolv och våningar. Och såklart billiga drinkar, som det ska vara i England.
 
Men imorgon är det ju faktiskt så att det är fest hos Taco. Ni vet hur det brukar bli då. Det blir kaos. Alltid kaos med Taco. Han är så snäll dock, en av dom som jag också är skyldig sådär mycket för att han tog hand om mig i början av året. 
 
Så imorgon blir det dansa av, annars blir jag ledsen av. Av inte dans.
 
Tills dess ska jag roa mig med kidsen på Skype medan vi spelar LoL. 
 
 
Tänkte köra lite inspiration.
 
 
 
 
 

Such wow

Nejmen somna direkt när man kommer hem är legit. Varför inte liksom?
 
 

Saker jag lever för

Gud vad jag är så himla körd. Hörni! Körd. Hör niii det~
 
Man vad gör väl det om 100år? 
 
Idag ska jag bara spela LoL och gymma. Det ska bli rooligt~
 
 
Här kan ni få se bevis på the Hobbit biobesök. Och undra vad det är för fel på mina ögon. I am yet to figure it out, men, som man säger, the truth is out there..

Hur var det då?

Hur var the Hobbit? Jag vet nog att ni vill veta~
 
Nejmen den var super verkligen. Jag måste ju säga att jag tycker mer om den första Hobbit-filmen. Tror jag. Mest för att Thorin är min favorit och han var inte lika bad-ass i den här filmen. Need moar Thorin. Smaug var ju häftig, snygg drake. Bilbo, Martin Freeman alltså, är ju alltid bra dock. Bästa valet för Bilbo där. 
 
Nu ska jag bara motstå frestelsen att se den igen. 
 
The Hobbiiit~~ ett år kvaaar nuuu.. igen D:
 
 

23s

Men 23s till godo lämnade jag in inlämningsuppgiften. Gud vad jag skulle faila utan Emil allts..
 
Idag när jag gick till skolan var det nära sammanbrottet. Jag vet inte ens varför, eller jag har några idéer men inget definitivt. Det började ju så trevligt med att jag, som ovan, började tänka på alla ytterst snälla människor som hjälpt mig med allt och att jag borde göra något för att visa att jag är tacksam.
 
Sen så spårade det bara ur därifrån. Saknad, tacksamhet, ånger och massa kärlek i en fin blandning. Eller ja mest ånger och saknad till slut. Då insåg jag datumet och dagen. Det blev ju litet värre. Ville vända om - sova hela dagen.
 
Men jag är glad att jag inte gjorde det för jag har såna trevliga peeps som gör allt lättare för mig i skolan. Faktiskt. 
 
Fast alltså, edit på det här. Det började ju med att jag hittade ett kvitto på en blomma här hemma.

Tiger Bell

Känner lite såhär:
 
 
Peace out, its Hobbit-time! <3

Did I really?

Bodde i t-shirten igår. Det var en konstig upplevelse att ens sätta på sig den. Det tog flera minuter innan jag drog den över huvudet. Nåväl!
 
Vaknar med huvudvärk. Igen. 
 
Men idag ska vi se the Hobbit! Det blir Emil, Madde, jag och så kanske Martin. I'm so excited! Oh so excited~~
 
 
 

Handlar det om mig?

Du vet var det sitter och siktar
tills du riktigt säkert vet att det hittar in
Där ingen annan kommit in, hjärtat väljer blint
 
Like a boss. Nej men hörni jag blev helt genomsvettig på gymmet idag. Vad hände där liksom? Marklyft that's what. Jävla marklyft.
 
Jag vill ju gärna ge blod alltså, tell me how to do it pls. Frågan är ju om jag kan göra det här? Men det borde ju inte vara en skillnad. 
 
 

 

Jamenja

Jag såg just att det är ett gäng stormtroopers som kommer gästa Musikhjälpen iår. Jag känner mig lite ledsen i själen, hade ju gärna velat vara där då. 
 
Jag tittar på Musikhjälpen varje år, alltid på i bakgrunden. Känns nice nu när How I met your mother och Naruto är all uptodate liksom. Nu har jag det här att nöta i några dagar utan att ens behöva oroa mig för att jag ska missa något liksom.
 
Tvättid, gym och massa programmering står på schemat idag. Ljuvliga tisdag.
 
 

You just gone and fucked up naow

Men ärs, desto lyckligare blir man ju!
 
Jag peppar massa the Hobbit istället. Jag vill så gärna se den på onsdag. Jag har redan frågat Emil.. jag vet inte om han har råd egentligen dock. Helst hade jag velat gå med Axl och Pontus också men.. Jag har redan smsat om lördagen där och jag vill ju inte tränga mig på alltför muchas.
 
Eller?
 
Nu kommer jag vela hela kvällen, lika bra att bara skicka ett sms för jag vet ju att i slutändan kommer jag göra det och sedan genast ångra mig. I gotz problems kan jag tänka sen. Jag menar jag skulle ju inte bli arg om folk hörde av sig två gånger om dagen? 
 
Det är så konstigt när man inte är riktigt sådär.. van vid att vara vänner. Eller typ van vid att smsa folk då är det typ.. allt känns som man tränger sig på. Är det bara jag som känner så med new peepz?
 
 
Typ så känns det.

Like a bridge...

Jadu.. massa Simon and Garfunkel på en måndagsmorgon samtidigt som jag skriver till the past. It bothers me more than I know. Mer än vad jag vet. 
 
Jag vill bara baila nu. Vill inte ha något alls med folk att göra. Kan jag inte bara.. kan jag inte bara få baila? Shifty och konstig. Som vanligt. Några månader och man har åldrats flera år. Hur gammal är jag nu? Jag vet inte. För gammal. Jag vet ju det. Det här är ju dumt.
 
Baila då. Do it naow, innan det är försent.
 
Oh jebus, det här är too much för en måndagsmorgon. Men snart är det ju faktiskt jul. På onsdag släpps ju the Hobbit filmen till bio också. Highly anticipated, om jag får säga det själv. Vill gärna se den i super 3D. 
 
 

Om jag klarade det?

Klarade jag Fx uppgiften då? Gjorde jag det? 
 
Jag fick 3 fel men blev ändå godkänd. Det roliga är att han skickade exakt samma mail till Emil. Exakt.. samma.. mail. Jag vet inte riktigt om jag vill lita på att han rättade ordentligt. Men jag ska vara glad att jag faktiskt aldrig mer behöver tänka DA. Om jag nu får godkänt på sista inlämningsuppgiften sen så. Senså är det asfettchill bra.
 
Jag har inte heller varit helt 100 den här helgen. Mest sjukis tror jag och sovit bort hela lördagen. Sedan spelade jag LoL med Emil och hans vänner. Men jag orkade inte riktigt med det heller där mot slutet, blev bara arg och trött. Trött, trött, trött. 
 
Det är bra att jag bytte insomnia mot förkylning, det känns bra att vara konstant trött i en månad. Tack för mig liksom. Det slutar med att helt plötsligt är man up-to-date i både How I met your mother och Naruto. Hur gick det här till liksom? 
 
Det är skönt att jag har 100 avsnitt kvar av Running Man dock. Pålitligt det dära.
 
 
Men le lite rååå~~ kom igen nu!

Groovy

Alltså att hitta gamla Göteborgs-partymusiklistor är inte helt fel. Det är nästan så jag borde spara dom för evigt. Litesådär nu kan jag lyssna på Give me everything utan att få kväljningar igen. Det känns ju.. bra?
 
Åh jag vill ut och dansa nu ju. Det är nästan så 25e på hotellet är värt det. Typ. Antagligen inte men. 
 
Abstinens. 
 
 

That's a first

Så häromdagen när jag var ute och fördrev tiden med kidsen på Kista galleria tills jag skulle träffa Sara.
 
Jag tror vi skulle följa med Pontus till t-banan just då, kom ut från Gamestop liksom, och sittandes utanför affären på en bänk var en Ullner. Liknande mössa, stora kläder på en tunnis och väldigt lik i ansiktet. Det var en sekund där jag trodde att det verkligen var du. 
 
Jävligt konstigt. Sådär jag var tvungen att hindra mig från att vråla "Där är Ullner ju!". 
 
Det var lite då jag insåg att han inte är borta i mitt huvud. I mitt huvud pratar vi bara inte just nu. Men det kommer. Snart så kommer han att svara. Och jag tror inte jag vill att det ska sluta. 
 
 

Våldsamma nysningar

Alltså det är väl alltid så, dom gångerna man tänker att man absolut inte bör bli sjuk så blir man sjuk. Men å andra sidan kan jag ju vara glad över att det bara är en förkylning och det lär ju passera, det värsta alltså, under helgen. Bra timat där.
 
Jag har faktiskt också skrivit program skelettet i Java så jag är helt färdigt - hur konstigt är inte det? Så jag ska bara dubbelkolla det imorgon att jag gjort det ordentligt.. sen så skicka in.
 
Done done~~
 
Ah snart jul~

Denied

Istället kan vi ju passa på att må lite dåligt idag. Är jag sjuk? Jag vet inte. Allt jag vet är att jag somnade. Sov länge, länge mitt på dagen och vaknade lika jävla trött.
 
Jag funderar allvarligt på att gå och köpa något som skulle pigga upp. Typ.. energidryck, godis, uppåtjack. Nejmenhörni vad säger jag. Tänk på kidsen. Gud vad jag mår segt idag. Låt mig sova meeer~~
 
Aaaand I'm out~
 
 
Idag slog det mig även att du är borta. Sådär som det gör lite då och då. När man minst anar det. Tycker ju ändå jag har adjusted rätt så bra men så.. hur kan du inte finnas längre? Hur går det ens till?

Check

Alltså hörni, 100% på Fx uppgiften känns jävligt kämpigt. Ge mig omtenta istället bara så blir jag nöjd. Alltså även om jag använt mig av alla möjliga hjälpmedel känns det ändå inte helt.. 100% helt enkelt.
 
Men nu kan jag ju iallafall se fram emot att vara fruktansvärt upptagen på torsdag också eftersom jag måste göra ett programskelett i Java. Kommer antagligen inte bli lika frustrerad som jag blev över de här uppgifterna och Rahims fullständiga brist på information om uppgifterna. It can only get better nu hörni.
 
Jag antar att jag måste gå till skolan imorgon också. Faktiskt anteckna också. Måste skärpa mig men det är typ omöjligt att försöka hänga med att anteckna kodning så jag har gett upp litegranna. 
 
Ah carpe diem.
 
 

Igen!

Sov massa timmar idag igen. Vad är det här? Am I cured? Man kan ju tänka att jag skulle ligga vaken och våndas. Men.. det kan ju den andra parten klara av så bra själv. 
 
Dåligt samvete? Over. 
 
Näemen om jag kanske skulle ta och göra lite mat.. eller hur.. orkar jag verkligen gå för att handla? Känns drygt alltså, känns drygt.
 
On a good note - 20 dagar kvar till julafton! Mindre, lite mindre, än tre veckor kvar. Dats bonkers!
 
 

Känner lite såhära

Den här låten alltså:
 

Whaaat~

9h sömn fick jag idag. Känner mig utvilad. På riktigt liksom. Så nu ska jag bara försöka programmera så mycket som möjligt eller kanske möjligtvis göra färdigt Fx uppgiften så den är klar tills på onsdag. Helst skicka in den i förtid så jag kan relaxa.
 
Idag kan jag nog tillochmed koncentrera mig. 
 
Whoaa~~
 
 
 

Dåligt samvete

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om den saken. En del av mig är ju typ ledsen över att det inte kommer tas tag i. Att liksom det kommer aldrig förstås och bara kommer ses från den absolut värsta sidan. Men då kan ni väl sitta där och hata mig - det blir jättebra. 
 
 
Men en annan del är förbannad över mesigheten. För jag blir så trött på sådant. Inte nog med att vältra sig i självömkan utan man ska vägra försöka förstå. Och tycka synd om sig själv ännu mer. 
 
Men största delen, and imma gonna apologize in advance, does not give a shit. För att för första gången på länge så är rastlösheten borta. Och jag tycker faktiskt att jag har förtjänat det. 
 
Peace out~
 
 

Måste alltid

Jag måste alltid dubbelläsa mina inlägg på bloggen för det brukar kunna vara roliga misstag och konstiga skrivningar. Lite randominfo. Men there ya go.
 
Iallafall så var det ännu en intressant kväll igår. Plenty of fun. Plenty of madness. Det går nästan hand i hand det där. 
 
Nu vill jag gärna sova en hel natt och pyssla ihop alla uppgifter inför nästa vecka så jag slipper stressa alltför mycket. Men jag gillar ju att det ska vara intensivt. UML efter skolan imorgon, förhoppningsvis få hjälp. Sen så borde jag verkligen gå till gymmet. 
 
 

RSS 2.0