Gårdagen

Gårdagen var ju intressant. Det var en emotionell bergochdalbana. Varför? Programmering that's why. Nu är jag jättetrött, eftersom jag envisades med att sova vid halv 5 imorse. #Yolo. Men nu är ju programmet färdigt tror jag. Svårt att säga när man sitter uppe till cpsent och programmerar och sen inte riktigt minns vad man gjort..
 
Jag har försökt dubbelkolla. Men jag är väl halvt retarderad idag såatt.. 
 
Sen ska jag försöka ta mig heeela vägen till Ninni. Och gymma innan. Fyfan för onsdag idag hörni. Fyyy..fan.
 
 
Man kan vara glad ändå. Men trött. Okej då jag är mest trött. Annars hade allt ovan varit jätteroligt.

Suddenly.. yssa

Så kommer det någon och får allt att bli liite bättre. Jag saknar dig fortfarande, du är inte ersatt. Men det är så mycket lättare när man blir så distraherad av någon annan.
 
Livet känns.. bra. Det känns bra. 

Jag hanterar

Det har faktiskt gått skapligt att programmera idag. Det är lite småprylar jag lär fixa till på det jag redan gjort men snart så börjar det overall programmet att bli färdigt. Känns helt konstigt. What is this sorcery?
 
Men så inser man att man har tenta på fredag och så kan ju tenta-ångesten ta vid istället. Varför inte.
 
Long story short; jag kommer vara så busy med det här. Let's get retarded. Så kommer den här veckan att bli med eskalerande jävla programmeringsplugg. Bajs.
 
 
 

Best day evarr

Sån har jag haft idag. Jag.. är.. så innerligt glad idag. Så thanks.
 
 

Who R Kids och vem är inte?

Jag umgås ju rätt så intensivt med yngre människor. Nästan enbart yngre. Och nu säger vi inte sådär.. jamen ett år, utan runt 4-5 år yngre. Och det roliga är ju att en del ser jag verkligen som kids, andra som helt jämbördiga kamrater. Eller alltså klart vi är lika ändå men en del är så.. jag vet inte. Dom är så.. 20 år.
 
Trots det kommer jag mycket bättre överens med de 20åringar som finns i klassen än de fåtal som är.. runt 25. Jag tror det säger mer om mig än om dom faktiskt. Eller ja jag kommer ju jättebra överens med den äldste av dom alla i klassen.
 
Jag bara undrar vad allt det där beror på. Är det min mentala ålder som inte riktigt.. hänger med min fysiska eller är det.. Nej okej det är nog antagligen min mentala ålder som inte hänger med i utvecklingen. Så medan mitt hår grånar och rynkorna djupnar så sitter jag där och fnissar hejdlöst åt alla kidsens skämt. Man är inte yngre än vad man gör sig till. 
 
Men å andra sidan kanske det är en intelligens grej? Kan jag säga och behöva googla ordet. Nej okej egentligen tror jag inte det heller. Jag vet inte om jag ens tror på intelligens som ett mått på någonting alls. Hur kan man ens mäta det? Det är som att mäta vem som kan smaka någonting bäst? Alltså en del gillar ju ändå inte samma saker så.. det kommer ju inte gå? Vissa smartare på vissa saker. Dat liknelse.
 
Boom. Ephiphany.
 
Nejmen humor då kanske. För mig är humor a och o. Den är allt. Jag blir jättebesvärad om jag inte kan skratta åt någons skämt sådär.. hjärtligt som jag kan med vissa. Med en del är det tillochmed lättare att låtsasskratta. Kom igen, don't look at me like that - we all do it. Ett låtsasskratt är bättre än inget!
 
Men generellt vilka kommer man bäst överens med ändå? Varför tycker man mer om en del personer och andra inte? Vissa har jag träffat en gång och direkt känt att jag velat spendera tid med dom. Andra.. not so much. Jag undrar hur man får den effekten på andra?
 
Tänk er! Då kunde man nog få oändligt med.. worshippers. En egen liten bro army. 
 
Så från att undra varför jag bara umgås med 20åringar till att ta över världen. Steget var mindre än vad jag trodde.
 
 
lol 

Insanity

Okej det är så påtagligt ibland att jag inte ens förstår vad som händer. Jag vill gärna påstå att jag aldrig varit sånhär förut. Du driver mig till vansinne. Insanity right around the corner.
 
Nåväl. Jag lyckades få till en prick i mitt Javaprogram. Det tog mig bara två timmar. Kändes ju bra sen, inte för att jag riktigt förstod vad som hände men.. MEN vafan. 
 
Nu ska jag bara skapa edges mellan mina noder sen så.. sen.. så är jag halvvägs. 
 
 

Honesty

Det ska vara min nya grej. Rättframhet också. Eller ja så mycket som jag bara kan. Utelämnande för att det är dumt att vänta. Det är dumt att utelämna saker. Jag ogillar tanken på att aldrig försöka förbättra sig själv. Acceptera sina flaws. 
 
Eller alltså jo men nej. Jag vet vad jag gör fel, det gör det inte mer okej att göra fel. Det gör det inte mer oacceptabelt att göra fel. Heller. 
 
Jag önskar bara att jag skulle kunna vara en bättre människa. Så i ain't gonna stop trying.
 
 

All that untapped power

Idag kanske jag tillochmed kan ta mig till gymmet. Aw yiss. Och jag vet att jag inte skrivit på ett tag men jag har faktiskt varit väldigt upptagen. Gårdagen var väl den som jag inte varit upptagen på egentligen men jag envisades ju tydligen med att spela LoL istället. Det var verkligen superroligt att spela igår.
 
Det var nån gång jag bara.. skrattade tills jag grinade. Emils lillebror kom med något jättekonstigt uttalande och jag.. jag vet inte vad som hände. Jag ramlade nästan av stolen. 
 
Det är väldigt skönt att vara tillbaka i Stockholm ändå. Jag älskar nog Stockholm. Det har liksom smygit sig på, den där förälskelsen. Men nu är det kört. 
 
Det finns massa roliga, trevliga människor här och det är faktiskt väldigt fint. Om man vet var man ska titta. 
 
 

Amazing games?

Jag gillar att Adobe försöker pracka på mig lite ytterligare skit, playpanel, som bara kommer vilja uppdateras varje gång man startar datorn. Typ. Alltså jag förstår inte ens hur mycket uppdateringar man kan behöva? Med den här fick jag nån scan också? Va? Vad är det här?
 
Bara för att jag vill ha Flash på datorn betyder inte det att jag bjuder in övriga skitgrejer. Lägg ner.
 
Hade hoppats på att få vara lite friskare idag men det verkar ju för tusan inte bli bättre än såhär. Så man lär ju göra det bästa av situationen och kanske städa lite. Pass på. Om förkylningsdimman bara kunde ge med sig litegranna så vore jag så nöjd så. 
 
Men jag antar att jag bör vänta på att mamma har bakat färdigt först..? excuses
 
 
7:e hålet i mitt öra. Som togs i onyktert tillstånd hos Ninni. Med kanyl. 

I love you

Joru den här kvinnan, so much love:
 

Kiss me hard before you go

I think I'll miss you forever
Like the stars miss the sun in the morning skies
Late is better than never
Even if you're gone I'm gonna drive, drive
 
Man gör ju det man måste. Man måste skärpa till sig. Näe hörni bara så ni vet så fortsätter det att saknas. Men för första gången på.. sen.. Ja. För första gången sen september så känner jag inte den där oerhörda förvirringen som förut var konstant närvarande i bakhuvudet. Den där som släpptes lös ibland. Gick lös ibland.
 
Den här gången kanske jag kan tillåta mig själv att uttnyttja det. Att tycka om det. Att faktiskt ge efter. Men det betyder ju verkligen inte att jag har slutat vara rädd. Osäker. 
 
Men nu ska jag ju faktiskt snart smälla ihop datorn och fara hem till föräldrarna. Jag hoppas på fint väder så jag kan insupa lite vitaminer från den däringa solen man hör så mycket om. Jag vill träffa alla jag känner. Äta mat. Herreminje vad jag ska äta mat.
 
Hela fyra dagar ska jag leva loppan på. Jajjemänsan!
 
 

Och vad vet du?

Det var då ett evinnerligt frysande idag. Det tar aldrig slut. Händerna är iskalla. Så vi kan ju fastställa med 75% säkerhet att jag har insjuknat på något vis. Jag kan ju dra slutsatsen att jag smittats litet av Pontus o-swag från i lördags. 
 
Gud vad dom kidsen gör mig glada i själen. Även fast vi har lite knepiga förhållanden så är det ju det bästa gänget utav alla gäng. Jag vet inte riktigt vad jag skulle tagit mig till på senaste tiden utan mitt pålitliga pub-gäng. Partners in crime liksom. Som räknar mig som en del av deras närmsta sådär helt självklart. 
 
Fast nu när jag tänker efter så är de ju inte dom enda som gör det. Jag är så jävla glad över alla som gör det. Att vara en helt självklar del av deras värld. Att jag måste vara med i deras viktiga händelser. Jag förstår det inte riktigt men jag uppskattar det något så oerhört. Herreminje vad jag älskar er allihopa. 
 
 
Helt orelaterat gif. Bara där för rolig.

En effektiv harang

Hörni vet ni att det heter irrelevant och inte orelevant? Jag måste försöka lära mig detta. För att hålla uppe allmänbildningen ändå. Men jag kan ju istället stoltsera med en världsvana som få förunnats. Fast det finns ju alltid dom som varit med om mer. Men jag har ju ändå hunnit med en.. en del.
 
Det är konstigt när man sitter och pratar med 20åringar och de är som en själv men ändå inte alls. Deras naivitet liksom lyser igenom ibland? Ett exempel är när de ska söka jobb - för det första tror de att man kan få ett jobb vilket är eh.. intressant. För det andra tror de att de bör ha alla förkunskapskraven. De har tydligen inte förstått det här med att om att lära sig saker.
 
Jag blir rätt så imponerad över såna ungdomar. Dom har liksom en fast övertygelse om att allt kommer gå bra. Det har aldrig gått dåligt för dom, för att om man är 20 kommer man direkt från gymnasiet. Man vet liksom inte bättre. Jag låter lite.. bitter nu kanske. Överlägsen också, men det brukar jag ju lyckas med rätt ofta. 
 
Eller alltså de har ju en aning om att det kan gå dåligt, men de har aldrig behövt uppleva dåligt. En del av mig är rätt avundsjuk. Men ändå inte alls. För att jag tycker ju trots allt om mig själv, allt det jag blivit. Bitterhet, överlägsenhet, cynism och paranoia. All o' dat gör mig till den jag är.
 
Sådärja.
 
 

Randoms

I won't let the world break me
So I need to change direction

Så mycket In Flames så lite tid ändå. Nu snart släpps ju nya skivan. Det innebär ju faktiskt att de kommer ha en konsert. Konstjärt. Jag skrattade kanske högt åt det där. Kanske. Det är mitt i natten, låt den som är helt fri från.. synd kasta första stenen? Ja. Du hörde mig.
 
Näe. Det är nog dags nu. Det är nog faktiskt dags. Tillåta sig själv lite happiness. Det är väl inte mer än rättvist? 
 
 
 Sharkiemalarki~~

Näe

Nä jag sover inte. Lägg av att fråga så jävla dumt. #yolo
 
Jag insåg just att.. att.. vi har haft Dunderpatrullen på DSV. Såna saker koms enbart på mitt på natten. Mitt på natten när man tänker att vafan jag har inget bättre för mig så jag tittar på lite backstage Dunderpatrullen. Och inser att de traskar igenom mina korridorer. Hörni. Snälla. SNÄLLA gör så att Dunderpatrullen kommer till DSV igen plixplox.
 
Då skulle mitt liv bli komplett. Liksom ballongdjur.. dunderpatrullen. Blir inte bättre än så.
 
Och så klippet ifråga:


Fear is the weakness

It is sad to see you go.
 
Men nu var jag ju nästan-bakis hela dagen. Det är sådär man är alldeles för trött för att orka göra någonting så slutar det med att man sover hela dagen av ren trötthet. Sen så sitter man här halv 3 på natten och undrar varför man inte är trött. Typ. Minus undrar, jag är fullt medveten om orsaken.
 
I lördags.. lördagen var väldigt trevlig ändå. Herreminje vad jag har sett Vasastan nu, det är roligt. Inte för att jag skulle kunna hitta lättare där nu, det är lätt att bara följa efter när man har någon som vet vägen ju. Så jävla snällis, bjuda på fika och bara.. vänta i flera timmar med mig. Jag.. jag är så jävla körd. Så väldigt oväntat dock, inte alls från det hållet som jag hade kunnat gissa mig till. 
 
Så jag ska sluta vara rädd. Jag måste sluta vara så jävla rädd.
 
 
Ballongdjur på ballongbutiken som vi hittade i Vasastan. 

Best evarrr?

 
Så kan vi ju dela med oss av mitt senaste alster, en uppdaterad Beyonce:
 
 

Well balls

Jag blir ju besviken på mig själv att jag inte blir bortdomnad längre. Vad ska det ens betyda? Vad betyder det? Jag vill inte glömma nånting. Snälla kan vi bara alla ta en minut här nu och bara försöka minnas hur allt var? Kan vi inte också bara gå tillbaka till det så jag slipper bli någon annan. Någon annan utan dig.
 
Jag vill ju fortsätta att vara söndrig. Inte kunna hantera. Jag vill inte vara någon ny. Jag blir arg på det här. Så jävla arg.
 
 
 

I call dis the rape song

 
"Oh, that's alright
I'll get you a lonesome night
And baby you'll find you're messing with dynamite
So what do you wanna make those eyes at me for
If they don't mean what they say"
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än så liksom? 

I will go to hell for this

Jag känner mig som en riktigt hemsk människa när jag skrattade högt åt det här:
 
 
Ahh lilla katten :((
 
EDIT: måste ju förklara att det är ju inte att katten dog som var det roliga utan att.. han blev så bekymrad. I keep imagine it in my head, ledsen katt. In my head cat aint ded.

I don't owe you

Och jag ska sluta bete mig som om jag gör det. Mesig. Ska sluta med det nu.
 
Ska även försöka sluta känna som att jag borde ha varit på onsdagspuben idag. Ska sluta med. Jag har slutat kaosa. Jag har det! Det blev ju bara lite mer påtagligt nu när folk disconnectade och jag inte kunde spela halva natten. 
 
Så nu har jag en metalspellista. Måste jobba på det här nu faktiskt. Bred musiksmak. Synd bara att all metal jag känner till är från den tiden då jag var 18 år. Det.. märks ju lite. 
 
 
 
Sen kan vi avsluta med ett:
 
Gräv en mans längd, håll käften stängd

Supergulliga!

Och det var dom faktiskt. Spelade 4 gejms igår; förlorade 2 och vann 2. Så nu börjar jag förstå vad som händer, men det är ju i princip som LoL fast.. det ser ut som Torchlight? 
 
Det är alldeles för få champions också, det blir lite tråkigt i längden när man alltid får möta samma. Det är inte som om det finns tillräckligt med spells för att det ska kunna gå att rotera annorlunda liksom. Sen så är itemsarna inte helt jätteroliga. Men att kunna escapa i sista sekunden med typ noll HP var ju standard.
 
Jag vet inte. Det kanske blir jätteroligt sen? Beta är beta after all.
 
 

I keep away from runaround Sue

För att jag är sån hemsk människa. Men ändå inte alls. Menehh ask every fool that she ever knew, I'd stay away from runaround Sue. Jamenokej jag kanske har dåligt samvete över att jag var på dejt i lördags. Eller.. jag vet inte riktigt om det räknas som dejt egentligen. Men det var ju så jag ville ha det så, det är ju tanken som räknas?
 
Jag kom hem och hade ont i kinderna av att ha skrattat så mycket. Men jag är fortfarande rädd att jag ska baila, som jag gjort.. så många gånger hittills det senaste halvåret. För att jag är en sån hemsk, hemsk människa. För att jag inte kan hantera utan Ullner. 
 
Men jag har faktiskt fått en beta-nyckel till Strife som är ett nytt moba. Det ska bli jätteroligt att pröva något nytt och dessutom är karaktärerna supergulliga. Och jag skrev just supergulliga. Äckliga ord. Pless. 
 

And I'm all done

Men det var ju inte oväntat. 
 
Note to self: Läs inte Eines blogg under föreläsning. Det blir bara jobbigt att inte grina. 
 
Det är ju lättare att inte inse när alla andra har andra liv. Alla andra lever sina liv utan att ens veta. Vilket blows my mind egentligen. Dom har allt det där fortfarande.
 
Men jag undrar fortfarande hur jag ska hantera saker utan dig. Det finns så mycket som hjälpte av att du var där. Det finns så mycket som du visste om som ingen annan visste. Det var så många gånger jag förlitade på dig, mitt i natten, att du skulle lyssna på mig och faktiskt höra. Och ingenting av det finns kvar. Ingenting.
 
Och det är så resten av mitt liv kommer se ut. Utan dig. Alltid utan dig.  I'm out.
 
 
 
 

Tröttheten my friend

Jag tror faktiskt jag föredrar att vara trött. Jag vill vara trött konstant.  Diset. Alkoholdis nästan. Hello darkness my old friend. Lite så. Men samtidigt så är det ju drygt. Ni känner ju mig ändå, jag tycker inte om att vara såhär. Det är inte det jag vill. Jag vill vara uppryckt. 
 
Men nu när jag har det här. Känns det andra inte så viktigt längre. Så jag litar.. på detta. Nu somnar jag snart. Förlåt hörni. Jag var uppe till jättesent, vaknade jättesent och sen redovisade jag min kod. Som är fanimej perfektion. Nästan. 
 
Hörni! Snart är det påsk. Då ska jag hem till los parentos. Nästa vecka ska jag hem. 
 
Nu ska jag titta på Game of Thrones. Och jag ska inte somna. 
 
För övrigt relaterat till java:
 
 

Och här sitter jag

Och bara fortsätter programmera. I oändlighet. Oändlighetsprogrammering. Mest för jag helt fastnat på hur man får knapparna att fungera som de ska. Ungefär klockan tre på natten till idag så fick jag helt plötsligt startnumret att fungera. Det var ju mindblowing. 
 
Nu är jag lite sliten. Det är kanske därför det blir sammanbrott när jag lagar mat. Det är kanske därför. Man kan ju tänka att jag borde kunna hantera det här. Det har ju hänt ett antal gånger. Men jag tror inte jag vill. Jag vill inte hantera. Vill inte komma över. Vad händer när det slutar göra ont? Det är inte okej när det slutar. Det är inte det. För en sån som dig, så ska det alltid göra ont i mig. Det är ju inte mer än vad du förtjänar. Det är.. ju inte ens i närheten av vad du förtjänar. 
 
Hur kan jag ens ha vant mig vid att det ska vara såhär nu? Hemska jävla människa. Har jag vant mig? Förtränger jag bara? Jag vet inte. Min hjärna, sluta försjunk i dvala nu. Det blir alltid såhär. Spy på det nu. Bra tack hej.
 
 

Beginning of the end

Everybody knew we were having too much fun. Lite så känner jag också. Hade vi inte det lite för bra där ett tag? Gick det inte lite för lätt där? Nu kommer det aldrig bli så lätt igen. 
 
Jag saknar dig ju. Och nu sitter du på väggen. Nu är du i ögonvrån. Jag tror jag håller på att bli galen. Alla ljud om natten. Jag är rädd när jag går hem från gymmet nu förtiden. Jag vet inte varför. Obehagskänslor. Men jag vägrar sluta gå hem ensam. Det är nog bara gamla paranoian som kommer upp till ytan ibland. Det går över.
 
Men nu ska vi inte vara alltför vaga, jag mår bra. Ser fram emot imorgon, skräckblandad förtjustning. Rädd för mig själv ibland - vet inte alls hur jag ska reagera på saker och ting. It's a gamble. Varje gång. Men senaste gångerna har det inte ju inte gått så bra. Den här gången det kanske blir annorlunda?
 
Det måste bli annorlunda.
 
Jag orkar inte ens bry mig om om ni förstår eller inte. Ni kommer förstå sen. You will see.
 

You make me happy

You know what the boys want. Lana kom igen nurå. Jag gillar inte riktigt den här låten, men vafan. Allt ska tas in. Ta det goda med det onda som man brukar säga. Ni vet väl att jag tycker om er allisammans? Även om det ibland är svårt att visa. Det är så. Det goda med det onda.
 
Och idag har jag inte lyckats ta mig ur sängen. Fuck. Men imorgon ska jag skärpa till mig. Jag har föreläsning, städa, programmera och gymma på schemat. Sen finns det lite lan som jag skulle kunna kila över till för att se om man kan. Vill. Lana i skolan, det är ju helt klart standard. Med en av våra föreläsare. Jävlar vad jag älskar min skola ändå. Trivs så himla bra.
 
And then there's moar. Mer.
 
 
Läpparna stör mig asbajs. Men ÄNDÅ. Lana. Lana light of my life. 

Jävla OOP

Nej okej men ett till F på programmeringen kändes ju trevligt. Tack då. Jag var i och för sig rätt så beredd på att det skulle bli på detta viset men nog fan blir jag besviken ändå. Jag tänkte ju att jag kanske hade en liiiten chans till att lyckas. Och jag envisas ju med att stay positive. 
 
Men nu ska jag skärpa mig med programmeringen. Prog2 verkar faktiskt roligare, förståeligare än så länge iallafall. Så här sitter jag halv 10 på en onsdag, alltså en pubdag, och programmerar. Och får det att fungera. Så jag känner mig faktiskt rätt så stolt över mig själv. 
 
Nu är jag dock helst slut. Så jävla trött. 
 
Så nu blir det Dota för hela slanten.
 
 
Jävlar vad jag älskar dig Jenna Marbles. Så alla kan ta åt sig av det här fina rådet. Until next time my homebro's! 

Chagachaga

Nej jag älskar er egentligen. Ni vet ju om det, men ibland är det lite svårt att komma ihåg allt det där. Ibland är det lite svårt att komma ur sängen. Men lite gamla trevliga låtar sen så känns det lite bättre. För mycket Lana och man bara.. twirlin' down the rabbit hole. 
 
Vill så mycket mer än det här. Faktiskt. Men just nu är det jobbigt. Just nu är allt jobbigt. Men imorgon är en ny dag, imorgon! 
 
 

RSS 2.0