If you are there, så är du jobbig

Jag har alltid haft svårt för människor, prata inför grupp och ta mig till någons plejs för att umgås är alltid, nästan, jobbigt innan. Ibland skjuter jag på att träffa människor för jag aldrig riktigt känner mig bekväm med någon typ. Jag blir ohyggligt obekväm när allas uppmärksamhet är fäst vid mig, även med en grupp människor jag verkligen tycker om och är bekväm med. Det spelar ingen roll. Det blir oftast en ohygglig press och så blir jag alldeles för självmedveten.
 
Jag inser själv att det inte riktigt passar in. Det fungerar inte så i verkligheten att folk visar hänsyn och förstår att jag tycker att det är asjobbigt och helst inte vill. Det finns inte riktigt plats för det. Så jag ignorerar det, och oftast fungerar det väldigt väl. 
 
Att befinna sig i bakgrunden är min grej. Jag gillar verkligen inte center of attention. Men om man kan faka det är man nästan där. Men bara nästan.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0