Life

Am I doing it right?
 
Så brukar jag undra när jag kikar på andras liv. Det finns så många sätt att se andras liv nuförtiden, vi bor så tätt men ändå inte alls. Jag ser in genom folks fönster genom mitt nya. Bloggar, instagram och framförallt facebook.
 
Det där andra verkar också mysigt. 
 
Gör jag livet på rätt sätt? 
 
Anywayz nu ska jag ner på stan med min lilla Frans, försöker förtränga det dåliga som hänt. Försöker framförallt inse att det inte är grönare på andra sidan, även om jag tänker på honom alldeles för ofta. Det är väl bara att acceptera att det tydligen är möjligt att tycka om någon annan också, samtidigt. Inte lika mycket, givetvis, men lite för mycket för att bara kunna släppa det.
 
Skillnaden lär väl ligga i att inte göra något med det, att välja am I right? Jag vet att jag borde undvika, men det är en omöjlighet när man ser varandra dagligen i klassen. 
 
Men min envishet kommer ju väl till pass här. Frans is future, Axl är ett steg tillbaka. Alldeles för lik mina ex, hur snygg han än är i sin vita t-shirt och låtsasrufsiga hår. Lägg av. 
 
There you go, nu är det ju public. Känns bättre så, som om jag erkänt det för mig själv också. För att Frans vet allt. Han förstår och det han helst av vill är hjälpa mig. 
 
Frans är så bra, han har aldrig mått dåligt i hela sitt liv. Det enda han får ångest över är tentor. Han vet inte vad som händer när man får panikångest, vara fast någonstans helt ensam eller hur det känns när någon dör. Axl vet. Och det är det som är grejen, det enda jag saknar, är någon som förstår den delen av mig också. 
 
Men det får jag ju faktiskt också som vänner, det gäller bara att fokusera på det. Som sagt, det svåraste för mig är att erkänna. Så nu har jag ju gjort det. Det brukar bli lättare att hantera efter det.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0