I know it's late..

Men jag hittade den här förra veckan, eller hittade och hittade jag har sett den men inte orkat lyssna, och o-boy hörrni! Many good. Such song!
 
 
Jag vill ha k-pop och dansutgång. Helst på samma gång, men jag kan ta det ena for naow. Kpop i massor. Jag är inte så petig.

Aw Yiss

Brutal träningsvärk. Tränings-särk. Träningsbärsärk. Träningsskärp. Jamenja.
 
Tänkte jag skulle ta tag i den där ljud 1 och bild 1 idag för inlämningen men jag känner inte riktigt för det just nu. Kanske för att jag är vrålhungrig. Jag undrar om vrålhungrig är baserat på magens vrål? In dat case I can relate liksom.
 
 

Minuter

Det är bra när man kan hålla konversationer med sig själv och går igenom allt som format en till den person man är. Ni vet dom där höjdpunkterna, i brist på bättre ord alltså. Vändpunkter? Gå igenom dom på vägen hem från gymmet. Så inser man att det finns mycket jag undviker att ta tag i. Be om hjälp är typ min stora akilleshäl, vägrar intensivt be om hjälp. Vad är grejen med det? Vem hjälper det egentligen?
 
Sen slutade med att jag störtgrinade till jävla 50/50 i minst 10 minuter. Sen kan man sitta här och vara helt slut efter den filmen. Som egentligen inte var så bra, som hade otrevliga stereotyper och förutsägbar händelser. Men om någon ändå ska envisas med att dö så kan det väl vara så? Sådär så man har tid, lite tid på sig iallafall.
 
Nej vadfan vet jag. Jag har ju pratat med en som såg sin far tyna bort ilsket i cancer när han var ung. Det lät fruktansvärt. Pest eller kolera hörni. Vem är man hellre? Den som dör eller den som är kvar? Tänk så många onödiga tankar man kan få ha på kvällen. 
 
Det kommer bli massiv träningsvärk i axlarna känner jag nu. Skönt. Det kan de gott ha didära mesarmarna. Nähe jag vill sova nu.
 
 

I suppose..

Bitter? Ja jävlar. Lite kanske. Får väl vänja mig vid att bli utschasad nurå. Trevligt. 
 
Sen så tyckte jag att titta på 50/50 var en bra idé. Tack för den konstant ont i magen. Tack. Du tänkte till där va innan du tittade på en film som handlade om en döende man. Jamen vad bra. 
 
Ibland ifrågasätter jag min intelligens. Jag uppehåller inte en speciellt jämn nivå på den fronten känner jag. 
 
Sen kan vi ju ta upp det här med ilskan. Vad är grejen med den? Varför blir jag så intensivt jävla förbannad på allting? Jag blir inte uppgiven, trött, arg eller ens grinig utan riktigt jävla förbannad. Banka i bordet förbannad när det inte går som jag vill. Sen går jag runt med konstant molande ilska i bröstet. 
 
Men annars då grabbar? Annars då. Jag måste nog gå till gymmet och vara arg där. Brukar kännas bättre efteråt. 
 
 
Lite sån är jag konstant nu.

Dis day

Den här dagen asså, den kan ju ba gå och ta sig nånstans. Intensiv stress. Intensiv jävla stress helt utan orsak. Jag behöver ett sammanbrott. Men det kommer liksom aldrig. Varför kommer det aldrig?
 
Åhh somna. 9 börjar jag imorgon. Med design. Det blir bra. Det blir bra.

Förresten

Visst har jag nämnt att jag har fått en lägenhet i Kista?
 
Jamen iallafall. De största skälen till att detta känns fruktansvärt bra just nu iallafall är att dom jag hyr av har konstant bråkat i en vecka. Och med bråka menar jag inte typ.. tjafsa utan full-on-fight. Sådär så jag hör varenda ord och vartenda ord är en förolämpning i det allra grövsta laget. Känns trevligt.
 
Sen så som om det inte vore nog så har hon spenderat hela resten av dagen idag, efter hon hade bråkat med sin sambo om att han inte använde locket i micron när han micrade mat, med att sjunga. Hon måste ha en mic eller nåt because daaayum, son! So loud. Jag får ont i själen nu på många sätt och vis. Och öronen. Jag vet inte vilket som är värst. 
 
 

Va? Vadå?

Jag vet inte vad du talar om. Jag har inget som helst med att göra med allt dumt som jag gjort. Nejdå. 
 
Vet ni vad! Rysk roulette. 
 
Men å andra sidan, gud vad många trevliga människor det finns. Just den här gången träffade jag någon som bott i Sydkorea i ett halvår som utbytesstudent. I 6 månader hade han pluggat vid Seouls universitet. Det var rätt mongo. Han hade också varit och sett Girls Generation. Vilket jag inte är så jätte.. jätteavundsjuk på men ändå. Att ha möjligheten att gå att se k-pop band bara sådär känns lite.. amazing.
 
Jag vill också göra något sånt! Eller egentligen vill jag bara åka till Korea, det spelar ingen som helst roll under vilka omständigheter jag gör det. Bara jag får se det. Då ligger det även nära till Japan. Det är bara fördelar med Sydkorea alltså.
 
Det pågår en tävling som jag vill försöka hinna med, man kan vinna ritplatta. Ritplatta i want. Men så har jag typ tusen olika grejer jag bör gör, mellan jävla inlämningsuppgifter, Fx uppgifter och andra saker jag lovat folk. Jaja.
 
 

Get reaaady...

Jamenokej lite öl på det här alltså. Det blir nog fint avslut på en generellt okej vecka. Jag har nog inget att beklaga mig om, eller ja iallafall inte vad jag kan komma på såhär på rak arm. 
 
Jag känner mig dock, som vanligt, lite tom inombords. Så det desperata sökandet efter vad som fattas kan väl få börja. Vem är jag att sticka det här under stolen? Välkommen in allihopa, i mitt liv. Här är varje dag kaos, varje dag normal. Jag vet oftast inte vilket som är värst eller mest.
 
Jaja jag lär väl diska så jag kan sova ifred imorgon. Det är planen iallafall. Sen får vi se vad som händer ikväll, jag är trots allt väldigt.. jag ser fram emot ikväll mycket. Det känns verkligen fel att missa puben i onsdags. Så extra abstinensbesvär nu. Inte för alkoholen, hörni vad är det ni försöker påstå? utan mest för alla människor. Jag behöver bara omge mig med andra människor i andra sammanhang än att plugga var och för sig.
 
I need this.
 
Så nu bli det k-pop resten av kvällen.
 
 

Where all my girls at?

Fast jag kan även nöja mig med lads också. Faktiskt. För varför finns det så fruktansvärt få människor som spelat final fantasy? Är jag liksom för gammal nu och folk bara växer upp och har spelat typ.. Super Mario? Fast inte den riktigt gamla verisionen utan.. ni vet?
 
Fyra är det väl som gäller mellan oss, rent generellt, jag och mina klasskamrater. Final Fantasy VII släpptes 98 samma med Game Boy colour. Så de flesta var liksom 4 - 6 ändå när det släpptes? Men sen så spelade jag inte det förrän jag var typ 10, då var det ju inte nytt? Sen gick jag inte ordentligt genom spelet förrän år senare så egentligen förstår jag inte problemet. Men istället är forumen fullt med Donkey Kong och annat bajs.
 
Alltså förlåt men det är som att jämföra ett rymdskepp med en leksaksbil. Här har vi ett fullgott jävla RP spel liksom, på tre skivor, 40+h minst. MINST. Med massa sidequests, historier, bakgrunder, jävla weapons i luften och så väljer folk att hellre att hoppa över tunnor. Donkey Kong. Som för övrigt sägs vara felstavat, det ska ju såklart vara Monkey Kong. Those asians alltså, all your base are belong to us. 
 
Jag förstår hela nostalgi grejen. Jag förstår Donkey Kong och Pokémon. Truly. Men alltså jag blir lite grinig av att ingen har spelat Final Fantasy ordentligt. 
 
 
Tio vuxenpoäng till den som känner igen. Dessutom kan jag slänga in att ni kan få 10 extrapoäng om ni kan höra:
"Xbox Jim Carrey Eat a bear Run and pee Septhiroth"

Liek a boss

Pluggar:
 

Check!

Första föreläsningen och det känns skönt. Kanske kan jag lyckas vända tillbaka mitt dygn? Lyckas sova om nätterna? Utsikterna är goda hörni. Goda utsikter. God sikt. God sekt. Gud sekt. 
 
Iallafall! Vad är grejen med att vi fick pengar idag?! Jag förstår inte det här. Det är alldeles för tidigt. Jag kände sådär ah ropa inte hej förrän över den där bäcken, alltså förrän fredag, men så behövde jag inte ens försöka snåla. Ni vet inte vad det här kommer betyda. Det kommer betyda att jag tycker att jag har rätt goda pengar. Goda pengar som kan spenderas. Vilket jag inte borde!
 
Ni har förstört min ekonomi, CSN. Förstört. I am destined to fail.
 
 

There's a place..

Såhär kan man också besvara ryktena om hurvida man är gay eller inte:
 

I dunno man..

Alltså för det första vill jag bara säga, även fast jag inte vet om Eine läser här fortfarande, jag tror inte att det går att komma över det här ju. Det enda som kan ändras är hur man hanterar allt. Äsch jag vet inte. Finns folk som säger att efter alla år så känns det precis lika jävla illa. Men man liksom.. vant sig. 
 
Jag förstår ändå destruktivitet som ingen annan just nu känns det som. Vafan, lägg ihop lite sömnbrist alldeles för mycket alkohol och sen så. Sen så vet man att man lever. Det är som att köra rysk roulette med sig själv. Antingen så har man en kul kväll eller så kaosar man. Jag tänker lämna kaosa fritt för tolkning alltså. Det hela beror ju på hur många kulor man har i sin pistol alltså, om det är värt det. Men någonstans vill man alltid för även om det är liten chans till att ha kul så jävlar.. vill man försöka. 
 
Eller kul är kanske inte det ord jag vill åt. Utan normal kanske. Normalitet. En känsla av att bara vara i nuet och inte ockupera hjärnan med onödigt jävla tänk. 
 
Nu vet jag inte var jag vill komma längre. Mest att jag bara undviker allt såntdär jobbigt just nu. Ser fruktansvärt mycket fram emot att börja normaliteten imorgon. Thank you, jebus!!
 
 

Vadå?

Varför är det så fruktansvärt svårt att fokusera på tentapluggandet? Kom igen nu liksom, fokusera! Det är faktiskt bara timmar kvar nu, så skärpning på taket. Karlsson på taket.
 
Jag har verkligen fått ha intensiva feministdiskussioner med mina spel..kamrater. Det känns.. ändå rätt bra. Liksom jag är väl inte helt jätteinsatt egentligen men jag är inte helt ute och cyklar heller. Och alla har ju dom vanliga vanföreställningarna om feminism så det är rätt lätt att påpeka vad som är fel. 
 
Så imorgon ska jag göra tenta, sen om jag orkar ta itu med den där Fx uppgiften.. Men det kommer nog inte hända. In a perfect world.. psshh such bullshit.
 
Jag tror det viktigaste som finns är att ha självinsikt. Att kunna se sina egna fel utan att skylla dem ifrån sig, det må finnas orsaker till varför man är som man är men den enda orsaken som finns till varför du fortfarande är sådan är du själv. 
 
Still tho. Love myself. Ja. After all, in the end, så är det ju det enda jag verkligen har. Så after all many lovings till mig själv. Shit alltså bara titta på allt du har gjort, gått igenom, åstakommit den senaste tiden! Så jävla bra.
 
 

Wait..

 
 

Hajima~

En dag kvar till tenta, sen ska det kompletteras Fx uppgift.. Sen såå~~ Sen så är det bild och ljudhantering. Jag undrar om jag bygger upp för mycket förväntningar nu bara för att crash-and-burn sen? Men struntsamma det är det nog värt! Första faktiskta liiite grafiska inriktningen. 
 
Jag tror jag har fått en lägenhet. Ta i trä. Jag missade ju ett samtal idag, Men jag har smsat och sagt att jag är tillgänglig för samtal på måndag morgon. För det.. det gick inte att ringa när jag hade sett. God damnit.
 
Kanske inte världens bästa plats eller lägenhet. Men det är taget!
 
På tal om taget såg jag världens bästa gif idag:
 
 

Oh snap!

Nytt uttryck. Vet inte var någonstans det kom ifrån men jag överanvänder det nuförtiden. 
 
Litet av ett lugn. Jag har gymmat, gick från gymmet mitt i natten. Jag tycker allt är som extra finast när ingen annan är där. Det är som att allt bara är till för mig. Alla citylights långt borta, nära, glittret i snön och så såklart alla fina husen häromkring. All your base are belong to us. Helt enkelt. Eller till mig.
 
Jag har bra och dåliga nyheter hörni. Vi tar väl den dåliga först så vi kan end on a good note? Jajjemän. Min nagel gick sönder. Och ja det är faktiskt det enda dåliga som hänt mig idag. Så det kan vi ju fokusera på, att det är bara små petitesser som faktiskt gått dåligt. Eller faktiskt glömde jag ju bort tvättid men jag har hört att underkläder är överskattat. Usch.
 
Iallafall. Den bästa låten att ha på gymmet är helt klart: 
 
 
För att om du vill live fancy så eh.. you better work bitch. Lätt bästa pepplåten.

Hate leads to suffering.

Det är bra att Yoda quotes cirkulerar i min hjärna litesådär nonstop hela dagen idag. Knock, knock brain, you awake yet? Sömnbrist. Jajust jag har glömt att äta ordentligt idag, skärpning. Men jag har hört att keso, nötter och äpple innehåller allt jag kan behöva. It's all good.
 
Jag vill ha.. mer.
 
 

And that's what!

Så om man diskuterar både feminism och politik i typ 3 timmar med en redan trött hjärna, som envisades med att glömma booleans på redovisningen, then you're looking for trouble. Jag skulle ha vetat att varningssignalerna var att jag glömde bort orden mitt i meningen. Jag vet att jag brukar glömma vad jag skulle säga, men det här var verkligen varenda gång jag öppnade munnen. Det var sådär att jag började på en plats och sen två ord senare så hade jag glömt vart jag skulle. 
 
Jag borde ha vetat att madness central inte var långt borta. Jag borde ha vetat det. Då hade jag kanske inte börjat grinat när någon randomly skrev till mig på Skype och jag trodde det var Ullner. Jag fick någon såndär härlig snilleblixt om att det han skulle svara alla grejer jag skrivit och att, det här är på riktigt, han skulle skriva: jag är tillbaka. Jag tror ingen märkte iallafall, thats what counts.
 
Av alla saker som någon kan skriva som kommit tillbaka från.. döden så skriver man nog fan inte "Jag är tillbaka!". Vad är det för dramatiskt jävla bullshit?
 
Vad är det för fel på min hjärna just nu? Vad.. vad är det som händer? Stress? Kan inte någon bara fixa till mig, det här börjar ju bli fånigt. Fånigt.
 
 
Resten av kvällen googlade jag kattungar. Problem solved... typ.

Because we all love a wee bit of sunshine

Allt är gammalt. Det är väl så när man tillbringat den senaste timmen med att rota fram gamla nostalgiska låtar som jag hade tänkt att plåga folk med på en potentiell kryssning. Lite Infinity kanske eller.. eller! Tik Tok? Hörrni kommer ni ihåg? Våldsamma hatet mot introt där. Fullpackade hotellet, studentpartaj, studentkryssningen, vikingafesten, födelsedagskalas och allt annat som jag inte kan komma på i detta nu. Sommar 2009.
 
Sen så spårar det ur och jag vill lyssna på Sonne och E-type. Oktober var det tydligen som E-type var i Sala 2009. Så då måste det ha varit Bajskassens födelsedag? Jag må ha haft massa bra utekvällar och andra galenskaper men fortfarande 30:e Oktober 2009 på Sala Statt kommer alltid, alltid vara den bästa kvällen. Någonsin. 
 
Jag fick ju faktiskt krama E-type. Bara så att alla vet. Sen prata massor utanför Hotellet, inte med E-type iofrs men med en nästan lika cool människa.. 
 
Det är ju det där. Stages of sorg. Vad heter det.. Förhandling! Så är det. Det stadiet kan jag vara i nu. Jag vill hela tiden tänka att tisdagen. Tisdagen skulle jag varit hemma. Varför var jag inte hemma då för? Varför var jag inte på Skype då för? Jag VET att jag hade kunnat gjort det annorlunda. Jag hade kunnat gjort hela allt annorlunda. Jag vet också, faktiskt, att det inte spelar någon roll, hur skulle jag kunna veta att blablabla.
 
Men vet ni vad? Det spelar inte heller någon roll. Jag BORDE ha varit där. Jag borde ha varit där. Det spelar inte nån roll vad folk säger om saken. Att jag inte vetat bättre. Hade jag varit där hade allt varit annorlunda. Det kan ju ingen säga emot.
 
 
Iallafall. Take care of yo homeboisss~ och alla andra.

..and then I took an arrow to the knee.

Idag ska här tentapluggas så det står härliga till, roligt uttryck förövrigt, det ska bli massa programmering och massa bokläsning.
 
Men fööörst.. ska jag kika serier..

Sleep is for the weak

För att citera en av kidsen. Sleep is for the weak. Även fast det inte är så alls så associerar jag det genast med In Flames Only for the weak. Inte alls samma sak. Men jag envisas ändå tänka på den låten varenda gång jag säger det.
 
Men så är jag nog lite weak för jag är helt vråltrött nu. Jag har pluggat i skolan, köpt bok och sådära.
 
Under all den här tiden har jag lyckats med: nästan bli påkörd av en bil, springa in mitt under handledares pepptalk till en unknown klass samt missat mitt tåg tillbaka för att jag var på Facebook på mobilen. Tåget gick precis framför mig.
 
Ännu en händelserik dag. Som jag nu läser som händelse-erik. What have been seen..
 

Love to my Cobain

Mitt i natten när insikten slår en. Igen. Frustration, besvikelse, ont, förvirring och oändlig jävla sorg. Allt i en härlig jävla dropkick to the head. Slag i magen. Kalldusch. Brutalt uppvaknande.
 
Jag hatar söndagar. Jag hatar från djupet av mitt hjärta sömnlösa jävla nätter som brukade spenderas med dig. Jag hatar att när jag loggar in nu och skriver så kommer inget svar. Det kommer aldrig någonsin igen komma något svar.
 
Jag kommer aldrig få veta. Du kommer aldrig tillbaka och jag.. jag kommer aldrig sluta ha ont. 

The creator of all evil things

Jag kan ju påstå att vi är liiite..liite färdiga med projektet nu. Iallafall programmeringsdelen. Det känns rätt så skönt. Synd bara att det nu är rätt precist en vecka kvar till tentan och jag känner mig fortfarande som en.. en ehh.. newb.
 
Jag vill beställa lite k-pop prylar. Vill helst ha en ny flaska, känns inte som jag är med i shawol:andet längre. Hot pink lät ju intressant. Kan ju räkna mig liiite som en blackjack ändå. 
 
In any case. Idag vill jag inte lämna sängen.
 
 

When you wish upon a staar~

Bara så alla vet så blev min första impuls när jag såg ett potentiellt stjärnfall var att önska mig zombiapokalypsen. Så om det händer, så är det mitt fel. 
 
Bara så att ni vet!
 
 

Zomdy

The return of Zomdy tittar jag på istället. Herregud vad jag hade glömt hur roliga Shinhwa är. Lilla Special Stupid, snällis Zomdy, Jinnie, Hyesungie råttis och liiiite läskiga Eric med sina läppdarrningar. Varför vill inte hela världen ta del av det här underbara? Skratta sig igenom ett helt program.
 
Jag har fortfarande inte fått min Fx uppgift. Vi är fortfarande inte färdiga med programmeringen, jag har hållit på ett bra tag nu - sen jag vaknade vid 11 ungefär. Den krånglar fortfarande när jag vill lägga till saker och sparar varken ägare eller värdet på den rätta platsen i arraylisten. Jajävlar. Är det verkligen meningen att jag ska kunna det här by now undrar jag litegranna.
 
Sen att jag suttit här hela dagen så min nacke gör ont gör inte saken bättre. Fuck this shit vill jag vråla, men det går inte riktigt va. In a perfect world. 
 
Vill ni veta det roligaste i det hela också? Jag har Prog2 snart. Jajjemänsan! Bring it on ~ 
 
Alltså missförstå mig rätt nu va, det ÄR roligt att programmera. När det fungerar. När det INTE fungerar och man har ingen aning om varför är det fruktansvärt frustrerande. Fruktansvärt.
 
 

Don't want to

Jag vill verkligen inte gå ut. Blås och snö. Not very nice. Måste verkligen. Borde verkligen. Menåååhh!
 
 

Wait wut?

Vad hände här med all seriousness? Lägg ner va!
 
Och förresten varför blev det så timat att det blev kallt nu när jag måste börja gå till skolan igen? Jag visste att det här skulle hända! Jag visste det! Istället för att kunna åka skidor hemma ska jag nu frysa arslet av mig på väg till skola.
 
In any case ska jag ju redovisa mitt fina hundregister idag. Sen blir det programmeringsprojekt för hela slanten. Förhoppningsvis hinner vi färdigt efter helgen. Jag vill gärna det iallafall så jag bara kan plugga till tentan..
 
 

Even so

Folk kan ju gå in och kika på Mitt liv som svensk gris bara som referens för det jag tänker skriva om idag. Det är riktiga människor, riktig grisfarm och riktiga grisar. Det är så det går till i en grisfarm som ligger rätt lagom på bra-skala.
 
Iallafall jag köper ju faktiskt inte så ofta kött, mest för att jag inte har något att tillaga med det i min micro, men jag har faktiskt inte så ofta varit så bekymrad om varifrån det kommer. Fram till dess att jag började läsa på gris-sidan. Det är en himla skillnad för grisen om den bor i Sverige eller t ex Danmark. 
 
Jag är inte speciellt emot att grisar eller andra djur för den delen äts upp. Trots att jag levt rätt nära köttdjur hela mitt liv och utvecklat relationer till dem. I still ate them. Men det är ju en del av normen där jag kommer ifrån iallafall, dessa djur kan ätas och dessa kan inte. Det är konstigt det där om man tänker på det. 
 
Samtidigt kan man vara rätt så nöjd med att äta det. Jag vet att de har gått ute året om, mått bra, fått mat och inte blivit vanvårdade. Älgkött är stor del av det vi äter hemma också. Vi har också en stor älgkrona i hallen. Jag kan tillochmed förstå folk som jagar for the thrill. För tänk efter, det är det vi är gjorda för. Vi gillar att jaga. Våra ögon sitter framåt, som på alla predatorer, och våra tänder är inte till för att bara tugga gräs. Trots det har vi kommit långt och utvecklats så pass mycket att inse när det inte är bra att jaga, när det inte är bra att skjuta och så vidare. 
 
Det jag vill säga är ju att djuret bästa, trots att det "bara" ska slaktas till slut, måste vara det man strävar efter. Jag tror inte heller att man ska sluta helt äta kött. Man ska dock sluta se grisfarmarna, gårdarna som köttfabriker. Det finns folk som jobbar i dem som tycker mycket om djuren. Ser efter dem varje dag och vill dem det allra bästa. Det är tur att vi har lagar i Sverige som stödjer det, som kräver det. 
 
Såattehh... köp svenskt kött nu hörrni.
 

for a bitch

Jag hoppas folk inte missat debatten om it's hard out here låten av Lily Allen. Mest om att hon ser sig som bättre än sina medsystrar för hon inte skakar rumpa för att hon faktiskt har hjärna eller användandet av mörka kvinnor i videon. Det är ju gjort för att driva, men man befäster det ändå genom att göra så.
 
Trots det känner jag ju att det är framsteg för att komma från UK. Herregud. Detta I-land som ligger i Europas förgrund är så jävla bakåtsträvande när det gäller jämställdhet.
 
Ett av exemplen är, och det här kommer sig av att G.I Jane går på tv nu, att kvinnor inte får vara soldater i roller som går ut på att hitta och döda fiender. Och då läser jag genom listan på länder som tillåter kvinnor i sina arméer och ser Ryssland. Ryssland är bättre! Å andra sidan anordnar de varje år en Miss Army menehh.. ändå!
 
Det här har ändå varit en grej som jag tagit för givet att valet är mitt om jag vill vara med i såna hemskheter eller inte så jag blev ju lite chockad när jag fick reda på det mitt i en diskussion med en engelsman. 
 
Folk säger att Sverige är traditionsbundet men.. nej. Då vet ni inte bättre.
 
Nu ska jag passa på att lägga till videon ifråga:
 

SATC

När jag var yngre så hade en sån där hemsk tidning ett test om vem i Sex and the City man var. De brukade också fråga dem de intervjuade om vilken i SATC de identifierade sig med. Och sedan dess har jag alltid funderat på vilken som passar mig bäst.
 
Så har jag tänkt att en Miranda är jag nog. Såhär i efterhand känner jag att jag var nog mer åt Charlotte-hållet ändå fast jag vägrade inse det.
 
Så några år senare så känner jag att alltså jävlarimig jag tror jag är mer en Samantha. Och det känns så himla bra. Mer i det I-dont-give-a-shit hållet liksom. Plötsligt förstår jag varför hon lämnar mr Smith, och bara är awesome på egen hand. För det är så hon fungerar allra bäst.
 
 

Läs.

http://debatt.svt.se/2014/01/07/till-mina-sexkopare/

Everybody~

Jag lär väl försöka ta mig upp om några timmar. Hinna med att duscha innan jag ska åka. Helst ska jag hinna blåsa ur dammet ur datorn innan jag åker. Det kommer bli drygt. Men det är nog dags nu, hörni, att vända dygnet.
 
Det känns lite drygt att gå tillbaka till skolan, men jag våndas inte fasligt mycket. Så det är ju bra? Å andra sidan hade jag gärna sett att jag programmerat liiiite mera alltså. Det tar ju sån fruktansvärd tid att lära sig.
 
Men jag är ju inte den som ger upp. Inte i första taget. Ibland går det ju för långt på den fronten alltså. 
 
Jaja imorgon har alla bestämt sig för att ordna spelturnering så vi får väl se hur det gåår. Jag hatar att vara sämst på spel, så jag lär väl raga. Som idag på CS när Emil råååkade köa oss för rankade spel. Det gick... sådär alltså. Men jag lyckades ju döda en enstaka iallafall.
 
 
 
Herreminje, men nån gång ska jag ju vara bra! Det gick ju bättre på vanliga, där låg jag ju över Emil i poäng. Faktiskt. 

Shit asså mannen

Note to self: ge inte ut ditt nummer längre.
 
Iallafall! Jag har lyckats boka resa tillbaka till Rissne nu. Jag envisas med att kalla det hem, fast jag egentligen inte känner att det är MITT hem liksom. Det är fortfarande inneboende och jag har inte direkt inrett det som mitt.. mitt hem. 
 
Så jag försöker sluta kalla det för det. Till Rissne ska jag.
 
Jag har lyckats införskaffa alltför mycket grejer så istället för en rullväska har jag en bag och en ryggsäck fullproppade med grejer. Ryggsäcken går inte ens att stänga. Kommer säkert komma nån, direkt, och bara stjäla massa grejer. Shit asså mannen.
 
Vill bara ta tillfället iakt och påpeka att man ska inte beställa kläder så man behöver vänta på dem för att kunna åka tillbaka. OM! Om det inte är Iron Fist skor som man har velat ha sen man var typ 20. Och OM de här iron fist skorna bara reducerats 70%. Man får vänta då. 
 
Jag har ingen bild. Använd fantasin va. Använd fantasiiiin~~

You better not

HAh alltså ni får ju inte ha missat den här:
 

Come on come on

You wanna play it like a game then come on, come on lets play!
 
Jag vill ju egentligen boka resa till Rissne. Men okej, not gonna happen just yet.

Snyggast




Yeah you think I'm crazy

Alltså en sak bara. För att det känns lite galet att jag tänker så, vem är jag nu om jag tror på sånt här madness nu? Och vad innebär det isåfall?
 
Jag vet inte. Men försvinner folk när dom dör? Gör dom verkligen det?
 
 
 
Den undre kan ju bara vara tagen flera år senare än den övre. Tagen av misstag när vi alla satt ner i soffan. Tagen 4 månader efter. I dunno man~ madness.

Däremot!

Jag tänkte jag skulle länka en låt med Bigstar istället. För den här låten är så.. fin. And relating och allt sånt. Det är mycket rap-hjältar som gäller just nu för mig. Jag vet inte riktigt varför. Jag skyller ju på G-dragon och resten av Bigbang.
 

Vill ni ha ett tips?

Jag älskar den nya låten från TVXQ. Även om jag vet att jag inte borde göra det men.. jag har fanimej svårt att låta bli att inte ha den på repeat:
 
 
Sen är det en till låt som jag bara älskar ocksåå.. det är ju Flower med Yong Junhyung från B2ast. Men den tänker jag inte länka men ni får kika på den också om ni är intrested.

Så alltså..

Nu ska jag skylla lite på åldern igen, men på ett bra sätt.
 
En del åsikter är ju faktiskt lite kränkande, massa provocerande och ibland också som personangrepp. Jag förstår att man kan bli arg av andras åsikter. Men samtidigt kan man lära sig fruktansvärt mycket av andra människors, ibland trångsynta, idéer. 
 
Men jag tycker faktiskt att jag har blivit mer accepterande. Jag tycker faktiskt om människor mycket mer oftare nu, av någon underlig anledning. En del idéer känner jag är lite oförenliga med mina men inte så ofta faktiskt. Iallafall jag har en teori om att jag kanske träffar massa olika människor så man blir påverkad av dem, öppnar hjärnan lite.. lite mer hela tiden.
 
Synd bara att det finns folk som inte inser att deras åsikter inte är supreme. Tröttsamt.
 
 

Var ska jag vara?

Jag vet inte riktigt om jag vill vara kvar hos mamma och pappa eller om jag vill tillbaka till Rissne. Det är trevligt här, men jag blir så fruktansvärt lat. Å andra sidan så har jag ju faktiskt programmerat massor. 
 
Men okej nu istället för att faktiskt se tillbaka på allt som hänt förra året så är det ju faktiskt ett helt nytt tomt år nu. Det är bara att fylla det med massa nya erfarenheter. Så i år ska jag skaffa jobb till sommaren, åka på kryssning, skaffa riktig lägenhet och träffa massa mer härliga människor.
 
Så det kommer gå bra nu.
 
 
 

Vet ni?

Min särskrivning har bara eskalerat på senaste tiden. Det är hemskt. Men jag skyller det på ålder. I don't even give a fuck. 
 
Kaos igår. Alltid kaos nuförtiden. Men desto roligare?
 
Träffa massa old peeps som jag inte träffat på typ evigheter och bara helt.. madness. 
 
 

RSS 2.0