Orkar inte

Så jävla trött. Sova. Sova. Mer.
 

Vad vill du!

Vad kom den här besattheten av Lana Del Rey ifrån? Helt plötsligt måste jag rita av henne samtidigt som jag har hennes låtar på repeat. Det här kan fortsätta i timtal. TIMMAR. Men jävlar jag har en våldsam girlcrush på henne, kvinnan är ju så fruktansvärt vacker. 
 
 
.. ja jag kanske har fler Jenna Marbles gifs. Alltså ni förstår inte så många kvinnor som jag ser upp till här i mitt liv. Rent generellt är ju kvinnor snyggare än män, let's just all agree on this. Oftast mycket trevligare också. Så låt mig girlcrusha fritt på Jenna Marbles, Lana Del Rey och madderfakking Beyonce. Get over it.
 
Men åter till ämnet. Lana Del Rey. Dis song:
 
 
Jag inte ens. Jag kan inte hantera.

Och faktiskt

Älskade Jenna Marbles, jag ska tillägna ett helt blogginlägg till dig. Fyllt med massa trevliga gifs. Jiffs.
 
 
 
 
 
 
Iallafall, pipe the fuck down allihopa så kan jag försöka hålla mig vaken tills jag får spela dota. 
 
 

Sådärja

I think I want you.
 
Allt kaos igår. Jag minns inte riktigt allt som sades faktiskt. Jag är förvirrad igen. 2.1 idag. Mer. I want more.
 
 

Confused 2.0

Så är det konstant. Förstår mig inte på människan. Inte alls. Och jag är ju dum nog att inte bara kasta in vanten. Utan jag måste förstå. Måste förstå mig på dis person. Annars kommer jag aldrig kunna sova lugnt om nätterna. 
 
Känns som jag skulle kunna bli en sån där galen professor som glömmer att äta och sova för att kunna förstå sig på någonting. Jag är sån, fast med människor. Förvirrar du mig, så måste jag veta varför. 
 
Nejmen on a completely diffrent note så är det sjukt fint väder idag! Jag traskade långsamt hem för att kunna njuta så mycket som möjligt för att trots att det finns en grillplats känner jag mig inte alltför sugen på att sitta och mysa med råttorna i solen. Thanks but no thanks liksom. 
 
Sen går Prog2 faktiskt helt förståeligt än så länge. Betyder det här att jag faktiskt håller på att lära mig programmera? Jag väntar och ser på vad jag får på tentan. För..man ska inte ropa hej! Men tills dess tänker jag köra på not bad:
 
 

Man kan

Koppla hårddisken och få reda på.. gamla skype loggs och historia på datorer som kraschat. Jag. Tycker.. Jag vet inte. Ni vet väl om det?

EEEN TILL hörni

Fast.. ni får bara se det vi diskuterade:
 
 
Det blir faktiskt alltid värre framåt natten.

Han är en sån

Jag vet inte vad det är med såna. Men såna som jag inte kan sätta fingret på. Såna jag inte vet var jag har dom. Såna jag inte vet om de faktiskt genuint tycker om mig. Dom måste jag bli vän med. Jag vet inte om det är utmaningen eller bara att jag vill veta varför de inte tycker om mig. Men isåfall borde jag ju bete mig likadant med folk som inte gillar mig på stört, men så är det inte.
 
Det var en annan som betedde sig på det här viset. Som det tog evigheter innan jag faktiskt kunde bli vän med. Men sen så var man ju vänner förevigt. Eternity. Äter ni det. Nej. Iallafall jag var ju lika nervös om hur du tänkte också faktiskt, varför skriver han aldrig tillbaka ordentligt? Varför är det bara one-word-answers? Det STÖR mig. Jättemycket. Men när jag frågar så är det något de ställer sig helt oförstående till; om jag inte vill prata så svarar jag väl inte?
 
Proper jävla mindfuck det där. I min värld iallafall.
 
 
Gud vad jag älskar att läsa gamla konversationer <3

Beroende

Okej så nu har jag ju suttit uppe hela veckan med kidsen på skype. Helt sjukt att ha ont i kinderna varje kväll när man ska sova.
 
Helt sjukt hur bra man kan må fast ändå inte alls. Så glad att jag har alla mina vänner. Så glad.
 
Nu lär jag ju bara lugna ner mig. Annars är jag ju körd igen. Men det är som ett beroende det här ju. Jag kan inte sluta. Spela dota, engrish.com, pasterino, omfag osv

Kvällar

Nätter med kids på skype. Feelin happi~~ <3

I'm bubble tea! :D

 

lol


Måste sluta nu

Men nu vet alla, the hard truth. 
 
Men också, eine, i get it. Det känns värt det att få se Ullner. Det känns som det vore värt det, men inte för alla andra runt omkring. Så ingenting bad kommer ju att hända. 
 
Men on a good note så hade jag sjukt.. SJUKT kul på min inflyttningsfest igår. Herremingud vad alla mina peeps är så jävla bäst. Jag älskar er allihopa. Allihopa. Har ont i kinderna, och bara.. sådär happi. Även fast jag gjorde lite konstiga saker så.. alltså ja. Man kan inte vara bäst hela tiden liksom.
 
Jag förstår inte ens hur jag kunde ha sån tur att lära känna så pass bra kids på en gång. Dom är verkligen.. top notch, vissa mer än andra men liksom. Sån jävla tur. Mina bros. 
 
 
Och så snaggade jag ju Axl också. Jag inte ens.

Hold up

Nu får det vara bra. Nu ska jag rycka upp mig så jävla ordentligt så ni anar inte ens så uppryckt jag ska bli. Imorgon blir ännu en dag med snö sen ska det bli sol, tenta och öl. Helst i den ordningen. Så kommer ju bästaste habibz hit då. Det kan inte bli annat än bra ju!
 
Så jag ska sluta sitta och försöka få folk att förstå. För, lets just face it, ni kommer inte förstå. Och ni ska vara glada över att ni aldrig kommer att förstå. Shit, jag är glad att ni inte förstår egentligen. För även om det skulle underlätta för mig så skulle jag ändå inte önska det på någon. 
 
Egentligen finns det massa småsaker som jag tycker om. Massa sådär så när det händer så känner jag bara att jag tycker om allt så fruktansvärt mycket. Typ gå hem från gymmet mitt i natten, alldeles tomt och allt bara är mitt. I own this kan man tänka och tro att allt är möjligt.
 
Det är svårare när ens eget huvud sätter krokben för en. Det är svårare att push on då. När hjärnan hela tiden vill övertala en om att snälla bara stay in bed idag. EN dag gör ingen skillnad, du BEHÖVER mer sömn. Du behöver ha någon här som tar hand om dig. 
 
Well hunipies, you don't. Du behöver ingenting. Eller alltså mer än vad du alltid behöver för att överleva, som mat, vatten och logiskt umgänge. 
 
Jag behöver bara step up my game.
 
Och måla. Jag borde bara måla mer för nu känner jag mig så himla lugn i sinnet. Spendera några timmar med penseln och kunna tänka på allt ordentligt sen så mår man tusen gånger bättre. 
 
Love ya'll, homeboiz
 
 

Jag är vaken

Jag ska inte gå lägga mig igen. Jag ÄR vaken. Jag är vaken. Jag ska inte sova mer. Jag är vaken. Jag är vaken.
 
 

Vet inte

Livet är kortare än vad man tror. Alltså faktiskt är det helt sjukt hur ofta vi egentligen pratade om döden. Vi kom in på det rätt många gånger, jag vet inte om det egentligen var någon underliggande oro hos någon utav oss eller om vi bara.. om det bara blev så. Jag vet inte om jag hyste någon form av rädsla för döden då. Nu är jag mer rädd för vad som ska hända med alla andra om jag dör.
 
För övrigt var jag tvungen att be om ursäkt igen till någon på Skype häromdagen. Jag minns inte om jag varit elak men det var bara en såndär gnagande känsla av att jag gjort något dåligt. Mindes inte. Jag vet att Ola, som jag brukar spela med, är liksom van. Dom har ju hängt med ett tag didära typerna. Men alla nya. De vet inte. 
 
Iallafall nu blev det stressigt. Måste gå!
 
 

I miss you

Grinade ju ännu en gång i onyktert tillstånd över det faktum att jag inte kan tänka att det bara var nån månad sen. Över att du kommer försvinna längre o längre bort. För resten av mitt liv.
 
Nära att jag ger upp nu, inte om eh.. livet asså missförså mig rätt. Men jag är nära att ta easy way nu. För några veckor. Nån dag bara? Även fast jag vet att jag sårar folk isåfall.
 
Kan inte hantera det här. Kan inte xD

Hej

Men nejtack
 
 

Darn

Jag kan ju gå till puben nu. Det ska vara den mest besökta puben på hela året, efter systemvetardagen. Lär finnas massa nya.. potentiella bekantskaper. Ska jag orka dra mig dit?
 
 

Vad är det för dag?

Sömnbristen börjar bli påtaglig. Men idag känner jag mig.. som.. en uggla. NEJ. Eh alltså jag är fortfarande trött. Tröttheten sitter liksom konstant, som förkylning, i huvet. Helst vill jag bara sova mer. Mer mer mer. Jag vet att om jag går och lägger mig så sover jag. Och vaknar lika jävla trött.
 
Samtidigt är jag rädd för att sova. Eller inte rädd men jag vill undvika. Undvika nya dagar. Vill frysa tiden nu. Kan inte nån stoppa tiden så.. Jag vet inte. 
 
Ett halvår idag. Vilket betyder att jag inte längre kan räkna tiden från det att du försvann till nu med månader längre. Du är bara längre och längre bort. Borta. 
 
Skönt att tröttheten förhindrar alla former av sammanbrott. Jag är alldeles för trött helt enkelt. Hjärnan är magisk hörni, this protection so good.
 
 

VARFÖR!

Det är frågan. Kan folk sluta använda samma uttryck som dig, skriva på samma sätt som dig eller framförallt ha samma humor. Okej inte samma. Såmycket Ullner går det inte att vara utan att vara.. en Ullner. Men.. så nära. Så nära alldeles för ofta.
 
Jag blir galen av sådant. Måste ha mer. Mermermer. Fast det inte är dom personerna jag vill ha mer av. Det kan ju lätt misstolkas alltså. 
 
Tycker vi borde göra något sånthär nån dag framöver, Sara:
 
 

a diffrent type of Hell

Saknar så det gör ont, hur är det ens möjligt att sorg är så fysiskt? Att det är jobbigt att andas, känns som man ska vändas ut och in eller iallafall spy vilken sekund som helst.
 
Jag vet inte mer hörni. Det var tur att jag fick lite envishet från min mor ändå. Vägrar ge upp.
 
Jag vill ha något mer här. Något mer påtagligt från dig. En inspelning. En.. jag vet inte. Något på dig - rörlig, levande, som du var. Något som gör att du känns närmre.
 
 

Can you come back home?

I’m trapped in a time without you
I can’t see ahead, I’m so scared
 
Alltså ja. Vägrar ju som sagt släppa taget. Endulging in pain just nu. Ska göra så ont som möjligt. Ska vara så nära som möjligt. Prata så mycket som möjligt med dig. 
 
HAH jag vet ju att du hatade när folk hostade rakt ut. Folk brukade göra det i kön på ICA, kommer du ihåg att vi diskutera det en gång? Bad om ursäkt när jag hostade rakt ut idag med händerna fulla med kastruller och sådär. Utan att ens tänka mig för. 
 
Jag hoppas du förlåter mig för det, men shit det gör du nog inte xD
 
 
Aw yiss, related. 

Sömnbrist

Jaa. Jag vet det är något som är fel när man sover men vaknar lika jävla tröt. Spelar ingen roll. Skulle kunna somna sittandes överallt. Vill sova mer. Mer mermerrrrr.. Men nä. Det är ju inte det som är grejen, gäller bara att kämpa på. 
 
Gå över. Komma över. Lägg det bakom. Nä. Nej. Det fungerar inte så. Det är alltid med. Det är alltid nu. Kommer alltid vara nu. Finns inget knep. Finns inget som jag kan tänka på, som jag kan förändra på, ingenting jag kan göra annorlunda. Ingenting. 
 
Kan inte accepetera det här. Nej. Nope. Vägrar. Det är inte såhär livet ska vara. Det är inte så här det skulle bli. Jag förbjuder dig. Jag förbjöd dig. Det här är inte okej.
 
Jag är så trött. Kan inte formulera hela meningar. Varsegod. Försök läsa det här ni. I dare you. I double dare you motherfucker.
 
Censur är för mesar.
 
 
Tycker jag fick till vingarna så nära perfektion som faktiskt möjligt här. Ser ni? Can you see? 

kryptik

Mystik. Nejmen det är inte meningen att vara kryptisk här faktiskt det är bara otroligt segt att blogga via mobil.
 
Det var ju iallafall trevligt att se dig sådär en kortis efter jag kommit tillbaka och innan du.. tänk om jag bara hade kunnat stanna där längre. Det var roligt att se dig - du verkade bara annorlunda. Jag minns att jag ville veta varför - fråga mer, veta mer men jag tänkte att det hinns med sen. Det hinns med sen.
 
Sen så sitter jag här utan något jättenytt minne av dig annat än just 5 minuter i somras och det känns ju så jävla otillräckligt. Jag vill samla allt. Allt. Allt. Kanske då kan jag få veta hur du tänkte.
 
Minns att jag brukade spendera timmar för att försöka lära känna dig ordentligt. Du var ju så jävla svår. Ingen skulle veta något någonsin. Men till slut såå sa du ju vissa saker berättas för mig, andra för Joakim. Att liksom få vara på den nivån ändå. Den nivån. 
 
Jag är så jävla besviken på mig själv att jag förlorade det lite sista året. Att jag inte var lika envis. Inte lika insatt. Allt var ju så svårt för mig. Mitt liv. Låter så egoistiskt såhär i efterhand. Med facit i hand som de brukar säga.
 
Du visste ändå allt. Allt. Innan alla andra oftast. Du var den som alltid fanns där, som liksom.. ibland behöver folk inte vara där man vet ju att de kommer stå på ens sida redan. 
 
Jag hyser nåt sånt där barnsligt hopp. Barnsligt fånigt hopp som jag gör om alla karaktärer som dör i filmer - Sirius Black, han prosecutor i City Hunter t ex - att du kommer komma tillbaka. Det dumma är ju, att jag kan inte sluta hoppas. Jag kan inte sluta tro att du är borta. Det går liksom inte. Det är alldeles för mycket för min hjärna. 
 
6 månader snart va? Jag hatar att vår födelsedag kommer närmare. Jag vill inte. Vill inte. 
 
Paniktårar. Igen. HAH sådärja

Kistan

Jag ska nog allt börja haffa. Varför inte egentligen? Den här gången fungerade det ju över förväntan asså. Kanske får jag hybris nu. Kanske.
 
Kanske är jag bara jätteensam utan dig. Fortfarande drygt att lyssna på didära låtarna jag hade på dagarna efter. Jebus.
 
Jag saknar dig ju.

Listan

Nejfan jag ska göra en lista nu. Det får bli så. Alltså ja synd bara att jag får dåligt samvete.
 
Jag vill inte tycka om nån bara. Så enkelt är det - så det är ju bara att dodga på.
 
Jag har din bild ovanför spisen. Den envisades med att ramla ner från bakom datorn. Synd bara att folk undrar.

RSS 2.0