Jag böver dig.

Det krävs minst 4 personer för att det ens ska komma i närheten av vad du var för mig. Om man kombinerar deras reaktioner så har man dig. Deras bästa sidor, typ så. Ultimate friend for me. 
 
Jag måste ju ändå be om ursäkt för inlägget under. Jag vill inte att folk ska få fel.. intryck. Att folk ska oroa sig, det ska till så jävla mycket mer för att jag ska bli nedbruten. Det var bara.. moment of weakness. Men det ska ändå vara kvar, tycker ändå det är viktigt att visa den sidan också. Jag tror det är något jag bör öva på.
 
Jag måste öva på att faktiskt be om hjälp. Ingen kan läsa mina tankar, och om jag låtsas kommer ingen att inse vad som faktiskt händer. Jag måste lära mig att det är okej att lämna ifrån sig ansvar. Allt beror inte på mig. 
 
Så i still love you guys. Jag skyller på näringsbristen. Men imorgon ska jag faktiskt casha-in mina rabatter så jag faktiskt kan bjuda Frans på mat. Det ska bli roligt!
 
Fokusera. Fokusera på det bra. Acceptera att det inte är bra varje dag. Det är okej att må dåligt ibland. Det ÄR okej att förlita sig på andra. Det är okej. De tycker att det är okej.
 
 

Living is hell

Jag är så jävla innerligt jävla bitter idag. Om du försöker tilltala mig är det väldigt stor risk för att jag skulle bli riktigt jävla förbannad på dig. Och kom nu inte med några fåniga jävla uttalanden om PMS eller vaad sooom helst. Jag orkar inte ens. Får ont i huvudet bara jag tänker tanken att nån skulle säga det till mig. 
 
Vore det så svår att föreställa sig att jag skulle kunna vara på dåligt humör annars? Att jag skulle ha ett legitimt jävla skäl till att bli arg? ÄR DET SÅ?
 
Jag har inga pengar. Jag hatar att behöva låna av folk. Jag hatar att vara skyldig folk pengar, even more. Och just nu är jag skyldig folk till höger och vänster det bara adds to my stress. Jag hatar att jag har så lite jävla pengar att jag inte kommer kunna köpa en examenspresent till min syster nästa vecka. Jag hatar att jag har så lite jävla pengar att jag inte kommer kunna träffa min pojkvän under hela sommaren - känns jävligt roligt. Jag hatar att mitt jävla bankkort antagligen inte kommer vara här den här veckan och vi har den där jävla Flyttfesten, sista fredagspuben, på fredag och jag har INGA PENGAR. Det här är värsta grejen, sett fram emot i flera jävla månader och.. ooch det kommer band. Det kommer vara ett gigantiskt dansgolv. Jag har FÖRKÖPT en fucking biljett. 
 
Jag hatar att jag är hittills den enda som försökt skriva på vårat jävla sista designprojekt som ska in imorgon. Jag är lite bitter över detta hörni. Lite. Bitter.
 
Jag är framförallt förbannad över det faktum att jag fick F i Prog2. 
 
Jag orkar inte ju. Fått min jävla mobil stulen, har ju inga pengar att skaffa ny. Jag förstår inte hur jag ska hantera det här utan dig. Fyfan vad jag hatar dig. Var du tvungen att lämna mig här? DU VAR DET VA. Se så jävla bra det gick. Jag orkar inte.

And shit

Jag fick min mobil stulen häromdagen. Ett gäng män ville ha våra pantburkar, distraktion, så tog en av dom min mobil som jag hade framme för att jag smsade. Blev helt jättedistraherad.
 
Min mobil, mitt körkort, mitt bankkort och alla andra kort är borta. Helt. Mina sista sms till Ullner - borta. Mina nummer - borta. Det var min väckarklocka, schema, timer till mat, men framförallt så jag kontaktade folk. Jag känner mig helt handikappad. Jag var liksom för det första fast i en park igår för mitt SL-kort var borta. Jag kunde inte ringa någon för min mobil var borta. Det var nog det mest förvirrande i det hela.
 
Men som tur är har jag tydligen världens bästa kompisar som bailar ut mig. De envisades med att de vill skaffa mat åt mig också, men nånstans lär jag dra gränsen. Och efter att ha fått ett SL-kort, fått det påladdat och blivit lovad att få lånad en ny mobil känner man sig rätt så jävla.. älskad. Så tack för ni är så jävla bra! <3 Vad skulle jag gjort utan er..?
 
Och så Frans, som lät mig komma väldigt unanounced, lånade ut pengar till mig så nu har jag så jag klarar mig samt lät mig ringa alla övriga samtal som jag borde göra. Till exempel till mina föräldrar. Dessutom var det ohyggligt lugnande att träffa honom. 
 
Jag brukar aldrig ta emot pengar, så jag envisades ju med att inte vilja ta emot. Förrän han hade lagt ner det i min plånbok utan att säga. <3
 
Ah aja men man vet ju nu att folk will catch me if I fall. Det känns riktigt jävla skönt.
 
 

The stress doe

Stressrådjuret.
 
Nejmen den här.. dethäär.. grupparbetet tar livet av mig. Sakta men säkert. Stressen äter upp mig innifrån och ut. Det är inte bara.. för att.. det är en sån hets, den kan jag hantera, utan för man blir så motarbetat inom gruppen. Jag orkar inte riktigt.
 
Jag har OOP tenta på lördag, hinner knappt plugga för grupparbetet. Det är så JÄVLA varmt att min laptop är jätteledsen. Vill inte veta hur varmt det blir här inne när det börjar dra sig mot 30grader.. vill inte veta alls.
 
Jag måste plugga. Måste.
 
 
 

When you fall

We are not alone 
Find out when your cover's blown 
There'll be somebody there to break your fall 
We are not alone 
'Cause when you cut down to the bone 
We're really not so different after all 
After all 
We're not alone 
 
 
For all of you. Ni får den, för jag tänker ju på er<3

Ett äkta rant

Det var länge sedan jag blev upprörd av något a la feminism. Men häromdagen roade vi oss med att läsa från Hamsterpajs forum sida och let me tell you! Det finns många idioter. Det finns ännu fler som särskriver allt. ALLTING. Men det är beside the point.
 
Det var en man, eller 17årig kille, som förundrade sig över en bild som cirkulerat på hans sociala media som hade att göra med domestic violence. Ni vet dom där bilderna där det står a REAL man don't hit women? Ja det är ju en hel rant i sig om dom..
 
Men han hade någon åsikt om att det fanns tillfällen då det är rätt att slå folk. Och låt mig bara.. ta ett djupt jävla andetag här så jag kan behålla mitt lugn och ni kan försöka beakta det idiotiska i det resonemanget. Han vill alltså säga att vissa saker gör att man får, eller BÖR tillochmed, dela ut slag till folk. Ett exempel han drog var att om hans flickvän var otrogen skulle han slå henne. För det hade hon förtjänat.
 
Så har vi andats ett slag? Tänkt efter? Analyserat tankegången? Hans idé om jämställdhet är alltså att man FÅR slå folk. Jag vet liksom inte om jag ska vara glad över att han iallafall försökt eller bara vilja.. slå honom. Alltså förlåt men i min värld, om jag skulle gå efter dina tumregler, så skulle du förtjänat ett riktigt jävla.. ja. Men tur för dig, tur för dig. (Fröknarna Kronlöf pleaaase <3)
 
Vidare var det män som, och det här har jag läst flera poster om, undrade hur man får kvinnor att tycka om dom. De hade ju försökt allt! De var ju så BRA! Så snälla. 
 
När du, käre okända idiot-man, kan inse att en kvinna inte är någon form av belöning du kan få genom att klara av en rad med snällheter. En achievment man kan låsa upp när man klarat av sin nivå. Om du kan acceptera att, håll i dig, att du faktiskt inte kan bestämma över hennes känslor. Och om hon inte gillar dig nu, kommer hon förmodligen aldrig att göra det. Så snälla - get over yourself. Annars vet du vilken tumregel vi följer hädanefter.
 
 
<3

Jamen snygg då

Snygga kvinnor ska också få vara med
 

I love it

Om jag hade levt på 80talet, oh om jag ändå varit ung då, så skulle jag varit en sån dära rocker. Jag skulle älskat Bon Jovi och Skid Row. Jag skulle älskat det där fula, risiga långa håret och läderbyxorna. Slitna jeansen och läderjackor. Armbanden..
 
Hur jag vet det? För att jag älskar det nu.
 
 
Ja du är allt bra snygg du va. Du är det. 

Jag är kvar!

Bara upptagen som vanligt. Jag har egentligen massa att säga om den där intervjun i fredags men vi kan ju nöja oss med att säga att jag spenderade 50spänn för att få prata med en sexistisk gris. Men det är väl lika bra att jag inte får ett fysiskt krävande arbete när jag bara är kvinna. 
 
Sen kan vi ju raskt gå över till att säga att helgen var.. super. Minus den kvällen när ångesten var väldigt nära att tvinga mig att packa väskan och fara hemåt. Det var bra att det som saktade in mig var det faktum att min dator kanske skulle kunna bli stulen om jag traskade hem mitt i natten. Men sen så insåg jag ju att ångesten jag får av att, ibland, vara med honom är ingenting mot vad jag skulle känna om jag aldrig mer fick prata med honom. Så inser man att man är så jävla körd. 
 
Jag läste Madeleines blogg. Det. Hörrö! Ibland läser jag det du skriver och så förstår jag ingenting. Jag förstår inte vad du menar. Vadå bli äldre än Ullner? Vadå sakna? Vadå bli ledsen? För att det är så lätt att tvinga bort den realisationen att han inte finns. Det är så min hjärna gör, av ren vana kan man nog säga nu. Sedan så när jag läser om meningen igen så inser jag innebörden. Och sen försöker min hjärna förstå HUR det kan gå till. Hur kan någon vara borta?
 
Och det går inte. Så då vill jag inte mer. Vill inte läsa mer. Men det gör jag ändå, utan att tänka på innebörden. Som det är min plikt att läsa. Jag vet inte ens längre. 
 
Jag har flera saker av dig här, Ullner. Ditt foto på min vägg, mina sockor jag fick utav dig en jul - minns du?, muggen, t-shirten.. Men det mesta är ju inombords. 
 
Och ja. Nu blev det ett sånt här inlägg igen. Varsegod. 
 
 
Jag vet att ni är nyfiken om vad jag gör i skolan. Så varsegod.
 

Men snällarååå

Jag ville ju bara träffa honom imorgon, ha en föreläsningen sen ta det lugnt resten av dagen. Men okej! Vi ska stay positive här. Det är ju jättebra med arbetsintervju. Desto drygare att det är lager. Lager där det arbetar 6 olika personer BARA. Prestationsångesten kommer vara intensiv.
 
Men jag vet att desto jobbigare något är desto större är belöningen i slutändan. Så det ser jag ju absolut fram emot.
 
Ord. Ordordord.
 
 

Faker <3

Ah jag är så jävla imponerad av den här lille killen. Lille korean Faker som bara äjsar alla games mid i LoL-turneringar.
 

Lovelovelove

Åh idag du, Ullner, så saknar jag dig så att det gör ont. Eller sådär... just idag är den känslar mer närvarande än i bakhuvudet. Du hade ju reagerat bäst på random mannen som försökte öppna min dörr idag. It is locked, bitch pls.
 
Jag vill bo hos dig. Så blev det formulerat nu när jag kom att tänka på Krull Productions. Men iallafall, ibland känns all kärlek så överväldigande. Saknaden är en sak, men jävlar Ullner, jag tyckte ju om dig så jävla mycket. Du var ju min rock, min.. bästizzz. Min Ullner.
 
Jag kunde skriva vad som helst till dig. Nu när jag ser tillbaka på alla mina innersta hemligheter så.. vet du mest. Du visste det jobbigaste. And it sucks. För det jobbigaste jag någonsin varit med om var att förlora dig. 
 
But I still love you, så det.. det är ju det hörni. Byta lite av pain, mot lite kärlek. Lite massa kärlek. 
 
It's something?
 
 

Nap tiem

I got so scared, I thought no one could save me
You came around, scooped me up like a baby

Vadå fritid?

Hahehahduhuheue. Jag lyckades klämma in ett LoL-gejm igår, efter ett par dagar med spelbrist pga tidsbrist. Just det. Just nu har jag sjuuukt SJUKT mycket att göra och jag tycker allt är jätteroligt så jag vill inte göra något halvtaskigt för att spara/vinna tid.
 
Så jag ska pyssla ihop gränssnitt till MDI, programmera färdigt inlupparna till Prog2, göra färdigt Lab1 till DB, läsa 2 böcker till MDI, plugga till duggan imorgon och sen, sen har jag ju faktiskt lovat Martin att försöka hitta på nån design till hans app. Och jag SKA. På onsdag kommer det hända, enligt planen iallafall.
 
Vad som helst kan hända, bollen är rund. Och jag har en förmåga att bli trött. För ofta.
 
 

Vad ens är detta?

Jag kommer nog bo i den här tröjan nu. Lämnad här med flit, så det är ju det enda rätta. Herreminguh vad är det som händer?
 
 
Vi var och kikade på Quarnevalen - anordnad av KTH och den inträffar bara var 4:e år. Så himla många häftiga prylar folk hade byggt. Så veri impressed. Such good day också. Hela helgen.
 
Nu ska jag roa mig med att läsa jättemycket om design. Jag har... 100 sidor till av boken att ta mig igenom så det känns ju.. roligt faktiskt. Jättemycket om hur hjärnan fungerar och om bra design av saker. Så roligt. Så jävla roligt.

Jag är trött

Och det är allt jag orkar säga. Jag är inte gjord för att gå upp klockan 7. Jag gillar nätter. Okej? Vill inte gå upp tidigt, vill sitta i mörker och tystnad. Pls.
 
MEN jag har massor att se fram emot. Och massa plugg. Så det här blir ju trevligt.
 
 

Gör mig glad

Tack när ni rage:ar på lite hederligt femenistiskt vis hörni. Allihopa. Alla bloggar jag läser. Snälla ta åt er för jag blir så innerligt jävla bajsglad av att läsa sånt. Så sitter man där och fnissar samtidigt som man blir lika jävla arg. Sen så vet man att man inte står där helt ensam och bli arg över "småsaker" öhöhö.
 
Nu var det ju länge sedan jag själv blev så innerligt arg över någonting relaterat till feminism. Jag vet inte vad som hänt! Jag brukar ju ha diskussioner med Emil om liknande saker men nu jag har gett upp tanken om att omvända honom. Det finns folk som inte tar ens egna erfarenheter som fakta. De måste ha dom nedskrivna av någon forskare någonstans. Och nu har jag ju en del erfarenheter själv. Sedan har jag mina vänners. Och de bloggar jag läser samt allt spam på twitter. Ni vet. Men trots folks iakttagelser så är det inte fakta. För vissa.
 
Så man ger upp. Kanske i framtiden kan de se mönstren. Kanske. Men det är svårt för vissa när de själva inte får uppleva samma sak. Det är jobbigt med empati. Och nu ser det ut som jag öser bajs över Emil men det gör jag inte. Han bara förstår inte. Än. Och det var menat som ett exempel mer än.. jamenja. Jag menar ju folk egentligen. Folket. 
 
Så jag är rätt glad när jag kan känna mig bekväm i att vara feminist inför folk. Det tog ett tag faktiskt. Vilket är helt sjukt egentligen. Men jag har ju min Under det rosa täcket, fullt synligt för alla som kommer hem till mig, på mitt matbord här. Det står att jag är feminist på min facebook. Det står här också om jag minns rätt. 
 
Jag behöver inte ens förklara varför jag är det. Vad spelar det för roll om du förstår varför? Vad spelar det för roll om folk tror att jag är en manshatande liten bitterfitta? Tough shit liksom, jag vill ju inte umgås med såna ändå.
 
 
Frans högläste ur Under det rosa täcket igår. Jag tror min tröja fortfarande luktar som honom. 

Visdom.

The closer you get to the light, the greater your shadow becomes.
 
Stannade upp på väg hem från gymmet idag. Stjärnor, kallt och andetagen blev moln. Insåg att du inte fanns hos mig. Så var fanns du? Var ääär du?
 
Ibland, mer sällan nu får jag medge, så sträcker jag ut handen bakom mig när jag går. Bara för att känna efter om det är där du är. Bakom mig. 
 
Men jag känner ingenting. Men om jag blundar kan jag låtsas. 
 
Jag kan låtsas.

That's what you get

Jag har tusen saker jag bör göra. Hur många av dom tror ni att jag kommer göra idag? Ni kan plejs yo bets down below. Typ så. 
 
Jag hade tänkt att vara jätteöppen men nu får det vara. Det får vara. Jag tänker iallafall säga att jag ser fram emot imorgon. Minst sagt. Omaigåååd.
 
Av någon anledning har jag Paramore på. Förlåt hörni det skulle ju vara mer öppet här. Och om jag inte vågar skriva om imorgon så skriver jag om en annan lite.. smutsigare hemlighet va. Ibland händer det att jag blir helt insnöad på Paramore. So sue me?!
 
See if i care!
 
 
 Okej I care. Förlåt. Please no sue me. Pls

Just like a prayer

Hörni Madelene har varit här hela helgen och jag har haft så himla stenkul. Sten, Varför ska det vara ett superlativ? Vänta är det ett superlativ? Det är ju inte som om man böjer alla ord med det. ELLER? Start revolution. 
 
Av någon anledning är mitt internet assegt. Stensegt menade jag ju förstås. Förlåt mig. 
 
Iallafall vi har umgåtts med mina vänner på fredagen, med Sara på lördagen och sen på söndagen var vi helt slut. Jag har sovit, bara så ni vet. Ah jag har haft så roligt. Kristian var helfestlig på fredagen plus att det var jätteroligt att prata gamla minnen med Madelene. Jag skrattade så jag grät åt evil Evie. 
 
Ah guh vad jag älskar mina vänner. Så himla mycket. Thanks you guise. Det är ju faktiskt tack vare er som jag har så roligt varje dag. För det är verkligen varje dag. Gosh, jag är så tacksam. Ah alla fina människor jag känner, ni gör mig så glad. Jag önskar jag kunde dela med mig lite av den glädjen jag känner. Jag önskar jag kunde göra penningar av den. Då skulle jag.. vara rik. 
 
Stenrik.
 
Näemen tack. Om jag skulle dö framöver, i framtiden eller whenever, så ska ni alla veta att ni gör mig så jävla glad över att jag lever. Jag har verkligen ingen i mitt liv nu som jag dras med för att jag måste. Ni är MED för att jag vill. Så alla kan känna sig mer eller mindre inkluderade.
 
Feel the luuuv bruhs <3
 
 

Jag tror inte ens du förstår

Idag var det väldigt nära att min vanliga rädsla kom tillbaka. För så fort något börjar bli lite seriöst så blir jag skräckslagen. Eller nu tog jag i. Överdriver som vanligt. Men ni vet där när något just är på gränsen till att vara och inte vara? Där när jag inser att det kommer att vara så grips jag av panik. 
 
Jag vet inte varför. Hade jag vetat hade jag kanske kunnat motverka det hela. Hade jag vetat vad det är jag är rädd för så hade jag ju säkert kunna tackla det på ett bättre vis. 
 
När jag var liten, typ 18,  förstod jag inte hur folk kunde säga att de var rädda för att bli kära. Förtusan gubbar det var ju det bästa som fanns! Sen vid.. 22 var jag rädd. Vid 24 är jag skräckslagen. Jag vet inte vad jag är rädd för. Vad är jag rädd föööör?!
 
Med Adam kom det också en punkt där min hjärna helt ställde om sig och försökte envisas med att jag inte tyckte om honom. Jag blev helt avstängd. Och ändå var ju inte mitt tidigare förhållanden dåligt? Inte på det viset. Inte to that extent liksom. Jag känner ju andra som varit med om så hemska saker att där hade jag ju förstått mitt beteende hos dom. Men här du, jag vet inte. 
 
Det är inte uppbrottet som gör mest ont. Det är förhållandet. Förhållanden är en jävla cancersvulst som man måste dras med ibland. För att man envisas med att låta känslor bestämma över den logiska hjärnan. Panikångest, förträngning och jävla svek. Vill bara spy på hela grejen. Det finns ju såklart trevliga saker men jag försöker ta reda på varför jag är som jag är så bare with me. Bear with me. 
 
Dom är inte dåliga människor heller. Det kanske är den där makten dom får över mig. Det är kanske den som gör mig så jävla rädd. Jag är verkligen allt eller inget när det gäller känslor på detta vis. Typiskt lejon, så passionerade. Underläget som gör mig osäker. Fast så ska det ju inte vara i ett förhållande ändå, ska ju helst vara jämlikt. Ahem - säg ett som är det?
 
Iallafall. Jag ska överleva helgen, måndagen. Sen så. Får vi se vad min ångestladdade hjärna kan hitta på. Intressant.
 
 

Jag antar..

Så den senaste veckan har jag mått så oförskämt bra. Så då är det ju inte mer än rätt att insikten ska slå en som ett slag i magen. Lite oändlig smärta i bröstkorgen. Som om mitt hjärta imploderat. Svart hål. Överkomligt nuförtiden. Men fortfarande breathtaking, fortfarande lika smärtsamt, men jag är van.
 
Igår gjorde jag ingenting alls. Jag failade min redovisning för jag hade glömt en exception och hade inte tid att fixa den innan handledningen var över. Sen var allt jobbigt och irriterande. Nu har jag tenta imorgon och det känns så jävla meh att jag inte ens. 
 
I helgen kommer Madelene också. Det ska bli jätteroligt, men nu känns det även lite jobbigt. Mest för det här antar jag. Insikten. Jävla insikten alltså.
 
Men på tisdag kommer han över. Och det är precis det jag behöver nu. Så.
 
 

RSS 2.0