King Faker

Alltså jag har en absolut favorit när de gäller de proffsen inom LoL. Och det kan ju inte vara någon annan än Faker, lilla 18 åringen från Sydkorea. Det går liksom inte att bli så mycket bättre än så. Inte för att SK Telecom T1 K tog sig till Worlds i år men.. Jag såg några av deras matcher, och de har inte riktigt sett bra ut sen.. de vann Worlds.
 
Trots det, så är Faker min favorit. Bara.. liksom jämför alla plays i den här videon med den allra sista. Det är next level på den. 
 

Madderfakking inlämningsuppgifter

Jag har två gigantiska inlämningsuppgifter som ska in den kommande veckan. Ena är våran cutscene och den andra är våran blendergrej där vi konverterat en concept art till något i 3D. Jag siktar på A. Så jag kan ju skylla mig lite själv när jag har mycket att göra, men samtidigt känns det som om jag måste. Detta är ju därför jag går den här kursen, så varför inte lära sig så mycket som möjligt när jag gör det?
 
För cutscenen behöver jag använda massa begrepp på den skriftliga inlämningen och för blenderuppgiften så behöver jag göra en brandpost. En firehydrant, kanske låter finare. Ni vet en sån där röd grej som brandbilar tar vatten ifrån? 
 
Och jag trodde att det skulle ta en hel evighet. 2 timmar senare har jag både low polyn och high polyn färdiga. Vad ens? Nåväl, desto mer tid till cutscene idag.
 
Low och high poly fire hydrant

bewm

"Att det skulle vara DE som inte förstår vad kvinnor menar faller de liksom aldrig in. Såklart, eftersom de är NORMEN för hela mänskligheten. Deras tankar och åsikter och känslor är neutrala och allt annat är avvikande och undantag." - wdarknessfalls
 
 
 Tänk hur många gånger man möts av misstro. Så många diskussioner jag har haft, med framförallt Emil, där de misstror mina upplevelser som paranoia eller överdrifter. 

Jag orkar inte

Ibland, väldigt sällan faktiskt, så fylls min facebook av feminismhat. Jag brukar ha turen att umgås med människor som inte är såna. Jag vet inte hur jag har lyckats men det känns ändå väldigt bra. 
 
Men så ibland så slipper jag inte undan. Det är människor som jag faktiskt inte har något emot irl, folk som inte drar jättekonstiga skämt, som inte är mentalt handikappade utan helt vanliga peeps som jag umgås med och har roligt med. Som jag faktiskt kan prata med.
 
Trots det så gillar de jävligt konstiga saker på facebook. Jag vill inte se att du gillar att man hellre röstar på SD för att slippa undan alla manshatande femnistgalningar. Jag vill bara inte det. Jag vill FRAMFÖRALLT inte läsa alla kommentarer på ovannämnda inlägg, som laddas automatiskt och som jag automatiskt läser. Jag vill inte läsa alla människor som vill göra både det ena och det andra mot de där - hur var det nu igen? Jojustja - "horfittorna" till feminister. 
 
Jag orkar inte ens.
 
Jag finner det inte ens roande längre att folk, de flesta av dem män, har så svårt för empati. Jag tycker ett genomgående tema är att de har bristande förmåga att sätta sig i någon annans situation. De kan inte förstå att det jag har upplevt är sanning, för de har inte sett samma sak alls. Däremed har jag fel och de har rätt. 
 
Jag är så himla jävla glad att jag slipper ha de här diskussionerna med Frans. Han håller med. Han vet. Hans mamma har ansökt om massa chefsjobb och fått avslag för att hon är kvinna. Ja det är exakt så, de har tillochmed sagt det till henne. Alltid när hon fått anställning har hon fått arbeta mycket hårdare än de på samma nivå och fått ca 30k mindre i lön. I månaden. Det är inte direkt småpotatis.
 
Det är inte enstaka fall, det är inte deeet. Skulle jag orka skulle jag leta upp så mycket jävla statistik asså hörni, ni anar inte ens! Men klockan är halv 3 och jag har redovisning imorgon. 
 
Nu ska den här horfittan gå och sova iallafall. 
 
Peace out, homebooisss~~ 
 

Vet du vad du behöver!?

Vet du det, Eine? Du behöver marklyft. Den där jävla marklyften alltså, dödslyftet som jag även brukar kalla den - direkt översatt från engelskans deadlift. 
 
Jag vet att Henny hetsade om det där jävla marklyftet från första gången jag började gymma. När jag skulle byta ut övningar så hoppades jag intensivt på att den där övningen från helvetet skulle bytas ut - men icke. Den jäveln är alltid med. 
 
Och idag - fint sammanträffande eh? - så insåg jag ännu en grej med marklyften. Axelpressen var mycket stadigare för hela min bål var stadigare. Mina squats var rakare i ryggen än vad jag trodde. Och jag har lagt på mer och mer vikt på marklyften på senare tid så jag är relativt säker på att det är därför. Sedan är det mesta jag gör lite av påbyggnad från marklyften, som power cleans och så vidare, men allt börjar med att lyfta stången från marken. Det måste jag även påpeka att jag tidigare i månaden fuskade och inte lade ner den efter varje gång. Nu kör jag däremot på riktigt, den ska ner på marken och sedan upp igen. För varför skulle den annars heta marklyft?
 
Men den är ohyggligt svår att få till, jag är fortfarande osäker på om jag gör rätt. Så mycket att tänka på. Inte för böjda knän, rak i ryggen, följ benen - över knäna är så svårt, rulla inte axlarna, luta inte bakåt, vikten på hälarna, ögonen i taket.. argh! 
 
Jävla marklyft. 45kg marklyfter jag nu. Jag vill väl kunna lite mer, liiite mer. Men det blir ju så halkigt i handen, det gör mig nervös.
 
NÅVÄL. Ett helt inlägg om marklyft, bra jobbat.

Folk vill berätta

Alltså Frans brukar tycka att det är så konstigt att jag vet så mycket om folk, men jag tror att det är för att jag faktiskt frågar. En sak har jag lärt mig av Ullner och det är att.. när hemska saker händer vill man ha någon som frågar. Någon som faktiskt ställer de där hemska frågorna alla undviker. Ibland vill man inte ha de frågorna, det kan jag också förstå, men oftast brukar de visa att de vill mycket subtilt. De tar upp ämnet lite sådär appropå, i förbifarten.
 
The trick is alltså att bara lyssna ordentligt på folk. På vad de säger. Om någon säger att ja så hände det här hemska i förbifarten - testa att fråga. Men lämna alltid en väg ut, vänta på reaktionen från personen. Tvekan betyder inte att den blir obekväm, personen kanske tror att ingen vill prata om det. Sen bara lyssnar man, ställer mer frågor. Alla de där hemska frågorna. För vet du vad, personen tänker på dem utan att du faktiskt pratar om dem. Och pratar ni om det hemska, så tänker de definitivt på det hemskaste. Men det är ju så man hanterar, man stöter och blöter händelser tills man vet exakt hur man ska hantera. Och jag vill ju gärna tänka att det hjälper att ha nån att göra det med.
 
Så ja jag pratade om döden med en ytlig bekant igår. Folk är så rädda för döden. Så rädda för döden att de inte överhuvudtaget vill prata om den. Var inte sådan hörni. Don't be that guy.
 
 
Donkey i ArcheAge, kom och spela med miiig~~ Det är graatis!

Alltså

Jag kunde inte ens hantera the happiness igår. Prog2 har varit sådär.. ouppnåligt, omöjligt, långt borta i fjärran mål. Sån där grej som jag måste klara av för att få min examen. Måste. Och det har kännts så omöjligt, som om jag bara pluggade förgäves hela tiden. 
 
Jag gick runt med inställningen att det skulle bli ett F, blev alltid så nedstämd av att tänka på den där jävla tentan efter jag hade skrivit den. Varenda gång, på måndag får jag veta att jag fick F så måste jag göra om allting och det kommer aldrig att gåååå~~!! Så blev jag grinig, arg och ville inte prata med någon. Hållkäften pls, vill inte tänka på programmering. Flera gånger när Frans tog upp sin egna programmeringskurser, som han för övrigt har fått A på, så blev jag frustrerad och arg igen. Ville inte tänka på att folk faktiskt har LÄTT för den här skiten.
 
Så efter nästan en månad av vånda så fick jag ett D, inte ens nära ett F. Jag har verkligen gått runt och burit på oron att jag måste ha den hängandes över mig ett år till. För jag har inte kunnat slappna av, jag har hela tiden varit medveten om den här jävla omöjligheten som bara.. gnagde i bakhuvudet. 
 
Man får ju lov att medge att det bidrog med en hel del stress, även bristen på bostad. Och nu har båda problemen ordnat upp sig och det var en sån sjuk lättnad att jag inte ens. Jag inte ens. Så då blev det tårar, vilket i sig var väldigt wierd. Varför ens grina över en tenta? En tenta som jag klarade? 
 
Men jag får väl lov att anta att det var av lättnad. För att vet ni vad, jag behöver aldrig mer plugga programmering. Aldrig mer! Och från och med nu har jag designkurser, frånochmed nu vet jag att jag kan hantera alla kurser. Och det känns så JÄVLA skönt. Ni anar inte ens.
 
 
En gång till. BA njut<3

Kan vi bara ta en sekund här

Och bara glädjas åt att IDAG har jag fått lägenhet OCH klarat prog2. 
 
JAG FICK D I PROG2.
 
Alltså jag kan inte ens hantera, jag ba.. grinar. Jag inte ens.
 
 

Nae men vad tror ni egentligen?

Ett tag har jag tänkt att jag ska gå till biblioteket här i Kista. Ett tag.. alltså sedan jag började på DSV. Alltså typ ett och ett halvt år. Det är en sån där grej som är plötsligt-händer-det! för mig. Jag dras till bibliotek till slut, för jag har läst böcker i tid och otid sedan jag lärde mig läsa. 
 
Så igår när jag skulle handla efter jag lämnat av Frans vid T-banan så fick jag en impuls om att gå till biblioteket. Jag blev lite besviken över hur litet det var, men faktiskt så var deras engelska del väldigt stor. Så jag lånade tre böcker - på engelska - och blev helt sjukt fascinerad över att den där lånescanner grejen visste vilka böcker det var när jag travade ALLA inom den lilla ramen. På en sekund så raddade den upp alla jag lagt där. How did it knooow? Svårt att hantera teknikens framsteg ibland.
 
Inte nog med det, istället för att studera som jag skulle gjort hela dagen igår, så läste jag bok. Hela. Dagen. Jag läste ut en av mina tre och hann börja på den andra. Det var väldigt avslappnande. Böcker är liksom.. som datorspel väldigt uppslukande men samtidigt gör man det helt på egen hand och det är väldigt skönt ibland. Ingen som kommer och stör. Samma sak kan jag känna när jag ritar, det är liksom min grej som ingen kan komma och störa mig i.
 
Så nu känner jag mig så mycket lugnare än tidigare i veckan. Jag måste ha saknat det här med att läsa nya böcker något så ohyggligt egentligen.
 
 

Men egentligen

Så lider jag av sömnbrist. Igen. Känner mig ohyggligt stressad över att jag måste hitta nytt place att bo på, att jag måste spara pengar - alltså den här jävla pengastressen? Den dagen jag inte behöver tänka på pengar varje dag.. Helst vill jag bara krolla upp mig i sängen hela dagarna och sova. 
 
Men jag vägrar. Tänker inte vara sådan, jag vägrar. Om jag klarade mig igenom förra året, så kan jag nog klara mig igenom det mesta ni har att slänga åt mig. Already been to hell and back liksom. 
 
För övrigt drack jag öl med fina vänner igår och hade jätteroligt, kändes som om det var välbehövligt. Fick även testa MoCap med våran handledare David i skolan tidigare samma dag så det var en bra dag. Jag önskar jag kunde få hänga med Pontus oftare, det är alltid så roligt. Han säger så konstiga saker.
 
"Hur köar man ensam?"
 
 
Födelsedagsbarnet i mocap-suit. Han fick ju ramla hela två timmar i sträck och sedan stå lite på händer - best birthday evarrr! 

Kiss and the blue pants

Alltså hörni, det må vara fint att gymma men jag måste få dela med mig av en upplevelse som eh.. var väldigt berikande för mitt liv. 
 
Jag brukar gymma som så att det är styrka sen kondition och i fredags var det ett extra drygt konditionspass. Naturligtvis svettades jag som en liten gris. Oftast brukar det droppa om mig, true story, men den här gången var det liite extra svettigt. 
 
Jag upptäckte det the hard way. För somehow hade jag svettats så mycket i ljumskarna, hur gör man ens det?, så det hade bildats mörka fläckar på mina klarblåa träningsbyxor. Det såg exakt ut som jag hade kissat på mig. Och jag är rätt så erfaren inom det området, jag kissade på mig väldigt ofta som liten - true story. 
 
Ett tag tänkte jag att jag borde försöka dölja den här skamfläcken, huehuehue, men sen så orkade jag inte. Varför ens bry sig? Jag vet exakt varifrån fläcken kommer - jag har svettat arslet av mig ju för att skapa den. Så efter passet var slut, och jag så nitiskt hade stretchat mina arma ben och höfter, så traskade jag glatt in på Kista galleria med kissbyxor. 
 
Jag är lite förvånad över att ingen tittade extra meneh.. ja.
 
Känns rätt så skönt att ha blivit så.. självsäker? att man inte skulle bry sig över en sån sak. 
 

Hmm

Ni kan få se den här grejen, som jag satte uppe HELA natten med i onsdags och hela dagen i torsdags. Det är hampus som gjort omgivningarna, de är helt sick.
 

RSS 2.0