Alltså

Jag kunde inte ens hantera the happiness igår. Prog2 har varit sådär.. ouppnåligt, omöjligt, långt borta i fjärran mål. Sån där grej som jag måste klara av för att få min examen. Måste. Och det har kännts så omöjligt, som om jag bara pluggade förgäves hela tiden. 
 
Jag gick runt med inställningen att det skulle bli ett F, blev alltid så nedstämd av att tänka på den där jävla tentan efter jag hade skrivit den. Varenda gång, på måndag får jag veta att jag fick F så måste jag göra om allting och det kommer aldrig att gåååå~~!! Så blev jag grinig, arg och ville inte prata med någon. Hållkäften pls, vill inte tänka på programmering. Flera gånger när Frans tog upp sin egna programmeringskurser, som han för övrigt har fått A på, så blev jag frustrerad och arg igen. Ville inte tänka på att folk faktiskt har LÄTT för den här skiten.
 
Så efter nästan en månad av vånda så fick jag ett D, inte ens nära ett F. Jag har verkligen gått runt och burit på oron att jag måste ha den hängandes över mig ett år till. För jag har inte kunnat slappna av, jag har hela tiden varit medveten om den här jävla omöjligheten som bara.. gnagde i bakhuvudet. 
 
Man får ju lov att medge att det bidrog med en hel del stress, även bristen på bostad. Och nu har båda problemen ordnat upp sig och det var en sån sjuk lättnad att jag inte ens. Jag inte ens. Så då blev det tårar, vilket i sig var väldigt wierd. Varför ens grina över en tenta? En tenta som jag klarade? 
 
Men jag får väl lov att anta att det var av lättnad. För att vet ni vad, jag behöver aldrig mer plugga programmering. Aldrig mer! Och från och med nu har jag designkurser, frånochmed nu vet jag att jag kan hantera alla kurser. Och det känns så JÄVLA skönt. Ni anar inte ens.
 
 
En gång till. BA njut<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0