Folk vill berätta

Alltså Frans brukar tycka att det är så konstigt att jag vet så mycket om folk, men jag tror att det är för att jag faktiskt frågar. En sak har jag lärt mig av Ullner och det är att.. när hemska saker händer vill man ha någon som frågar. Någon som faktiskt ställer de där hemska frågorna alla undviker. Ibland vill man inte ha de frågorna, det kan jag också förstå, men oftast brukar de visa att de vill mycket subtilt. De tar upp ämnet lite sådär appropå, i förbifarten.
 
The trick is alltså att bara lyssna ordentligt på folk. På vad de säger. Om någon säger att ja så hände det här hemska i förbifarten - testa att fråga. Men lämna alltid en väg ut, vänta på reaktionen från personen. Tvekan betyder inte att den blir obekväm, personen kanske tror att ingen vill prata om det. Sen bara lyssnar man, ställer mer frågor. Alla de där hemska frågorna. För vet du vad, personen tänker på dem utan att du faktiskt pratar om dem. Och pratar ni om det hemska, så tänker de definitivt på det hemskaste. Men det är ju så man hanterar, man stöter och blöter händelser tills man vet exakt hur man ska hantera. Och jag vill ju gärna tänka att det hjälper att ha nån att göra det med.
 
Så ja jag pratade om döden med en ytlig bekant igår. Folk är så rädda för döden. Så rädda för döden att de inte överhuvudtaget vill prata om den. Var inte sådan hörni. Don't be that guy.
 
 
Donkey i ArcheAge, kom och spela med miiig~~ Det är graatis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0