Oh

Och FUCK YOU till whoever som lämnade sin hund fastknuten i den en meter breda ENDA gångvägen från ICA. Jag dog inombords av skräck. Tack. Tack så jävla mycket för omtanken.

Jag har också.. tänkt

Eine uppdaterar ju så mycket om träning nuförtiden, så det lär ju smittas. Nejmen srsly doe jag har tänkt på det här med träning. 
 
Fram tills senare år skulle jag vilja beskriva min träning som sporadisk på grund av bristande intresse. Trots det så är det en väldig press från omvärlden om att man måste träna med målet att bli smal. Det finns ett väldigt hat mot tjockare människor och en fruktansvärd brist på förståelse. Och det finns ju folk som påstår att det minst lika jobbigt att vara smal, man kan få en oändlig mängd kommentarer om sin "undervikt" osv. Men man får ändå det bekräftat som något bra, något positivt, genom media och andra vis. Så jag tycker inte det är jämförbart.
 
Sen måste jag även påstå att fokuset på vikten inom min familj alltid har varit hög. Och jag tror att till största delen beror det på utsida, inte på att må bra. Jag förstår ju att motion är bra, men det sliter också på kroppen - precis som allt annat man skulle kunna göra. Det är inte medvetet, jag tycker själv att det är svårt att stop myself in my tracks att tänka negativt om större människor. Jag vet mycket väl att jag var i mycket bättre form än mitt ex, som rökte och drack öl flera gånger i veckan. Ändå var jag tjock och han smal. Utsida är inte alltid ett mått på hur hälsosam man är. 
 
Ni vet de här historierna, solskenshistorierna om viktminskning, där de i slutet säger - kan jag, kan vem som helst! Och det gör mig ju lite grinig, för vi har inte alla samma förutsättningar. Det kanske inte alls är lika lätt för mig som för dig, du kanske har mer av stöd runt om dig, mer pengar, mer tid eller större kunskap. Det är sån jävla bullshit att jag inte ens.
 
Nyckeln, tror jag, ligger i att byta fokus. Jag vill inte bli smal, jag vill bli stark. Och det är så oändligt mycket svårare än vad det låter. Jag kan fortfarande inte sluta tänka vikt, utseende, mått och bläblä. Men jag försöker. Och styrka kan jag utveckla, muskler kan jag bygga, och med det som mål så är det oändligt mycket roligare att gå att träna. 
 
Jag trodde faktiskt inte jag skulle tycka om att gymma innan jag prövade. Men oj vad jag saknade det sen när jag flyttade från staden, och gymmet, efter ett år av gymmande. Sedan tog det 2 år innan jag kunde börja igen, på riktigt. 
 
Nu går jag ju faktiskt till gymmet ensam, ibland befinner jag mig även på unisex delen - som idag hade en väldigt grinig man som ville göra squats för han hade så jävla bråttom, sen tyckte han att jag borde göra squats på tjejgymmet and i was like NO de har bara smithmaskin - även om det kryper i mig. Jag lyfter enbart fria vikter, utom när schemat säger chin ups och pull ups. Dessa klarar jag inte av, men det är målet. Jag vill kunna göra EN pull up. Förhoppningsvis klarar jag detta innan året är slut. Men vad som är än viktigare är att jag går dit, utan problem och klagomål, fyra gånger i veckan. 
 
GymnasieEllen would be like you wot? Det hade man aldrig kunnat tro.
 
 

Varje dag

Varje jävla dag kämpar jag mot lusten att stanna hemma. Bara stanna i sängen, bara sov. Jag känner mig dock som en jävla krigare som ändå kommer upp ur sängen och jobbar på bra i skolan. 
 
Idag till exempel - hade fått 2h sömn, vilket i och för sig inte kan liknas med den jättelika sömnbrist jag led av förra året, ändå gick jag till skolan. Och inte nog med det jag gymmade även och sedan gick jag till skolan igen för att träffa ett gäng studenter som utvecklar ett spel. De ville ha en extra designer, och det mina vänner är jag. 2D och pixelart, det lär bli intressant. Sedan uppdaterade jag ArcheAge i skolan och lyckades skapa en karaktär. De lider av hög population och det tar cirka 6h att logga in på de äldre servrarna. Tre nya blev tillagda idag så jag hoppas de håller sig lowpop ett tag.
 
Sedan drog jag mig iväg och handlade. Hade tänkt att göra vegetariska fyllda paprikor idag med linser och feta ost. Och vegetariskt är det bara för att jag tycker det är alldeles för dyrt med kött. Jag köper dock ägg, men är jävligt noga med att köpa de ekologiska för jag blir så ledsen i själen på höns som bara få gå inomhus. Hade jag dock haft mer pengar hade jag köpt kött, ekologiskt och svenskt. Men inte närapå varje dag i veckan, kanske.. 3-2 av dagarna hade det blivit något åt det hållet. 
 
SIIIDENOOOTE~~ 
 
Jag är jättehungrig så peace out homebroooesss!
 
 

Vafan äre häär

Jag vaknar nästan varje dag med måttlig huvudvärk på grund av stelhet i nacken. Omtöcknad skulle jag vilja beskriva varje dags uppvaknande. Så det känns ju bra. Jag har oändlig med ovilja att gå till skola med huvudvärk, det är bara inbyggt i mig. Jag är livrädd att en full-out migrän ska blossa upp och jag kommer gå runt där och ba.. livin' on the edge med att spy. Plus att med huvudvärken kommer tårar, inte för att jag börjar gråta utan för att det bara överproduceras vätska i ögonen. Alltså ja, jag är rädd för att bli fast nånstans som inte är hemma med migrän.
 
Men eftersom jag är lite av en expert, så tvivlar jag på att den här huvudvärken kommer bli något mer än bara throbbing in the back of my head. Hoppas jag.
 
Det var verkligen iskallt i mitt rum idag när jag vaknade. Inte så konstigt eftersom temperaturen hade sjunkit mot 0 grader under natten. Så nu har jag faktiskt elementet på. 
 
Jag har även ytterst lite gb kvar på mitt mobila nätverk. Känns som att jag är inne på mina sista dagar.. Men jag vet ju att om det går ut, så går jag bara till skolan och spelar. Varför inte liksom? Det är ju bara tvärs över vägen nu och dessutom har de sjukt najs stolar i datorsalen. Enda negativa är att man lär gå därifrån innan midnatt, annars går larmet. 
 
Så det var allt, folks.
 
 

Tenta

Jag har skrivit tenta = varit superupptagen. 

Let's just go there

"År 2013 anmäldes totalt 17 700 sexualbrott, vilket är en ökning med 5 procent i jämförelse med 2012. Anmälda brott om våldtäkt, sexuellt ofredande och sexuellt tvång, utnyttjande m.m. stod för 91 % av brotten i kategorin sexualbrott."
 - BRÅ
 
17700/365 är ca 48. Alltså är det 48 personer, om dagen, som blir utsatta för sexualbrott i Sverige. 
 
"Det är främst män som misstänks för sexualbrott; av de misstänkta är endast 2 procent kvinnor (2013). Unga män dominerar bland gärningsmännen, medan unga kvinnor är överrepresenterade bland offren — något som framkommer både i NTU och kriminalstatistiken."
- Kvinnojouren
 
Dessa är alltså antalet sexualbrott som anmäls, detta innefattar sexuellt uttnyttjande osv. NTU uppskattar dock mörkertalet inom våldtäkter till 36000 om året. Alltså ca 100 om dagen. I Sverige. Idag. 
 
När det gäller just våldtäkter är det allra vanligaste att man har en nära relation till gärningsmannen. I 32% av anmälda våldtäkter kände förövaren offret, 27% kände gärningsmannen offret ytligt - typ träffades ute. Det allra vanligaste stället att bli våldtagen är i någon av de berördas bostad. - BRÅ
 
 
"2012 mördades 21 kvinnor och 47 män i Sverige. 85 % av de som misstänks för mord är män. Varje år dödas cirka 17 kvinnor av sin man, ex-man eller pojkvän. Ungefär 4 män mördas varje år av sin kvinnliga partner eller ex-partner. Hon har nästan alltid själv har utsatts för våld i relationen"
- Kvinnojouren
 
De flesta fall av misshandel sker inomhus. De flesta fall av misshandel sker av en man, 88%, och av någon offret känner, 75%. Män drabbas i högre utsträckning av gatuvåld. Kvinnor däremot utsätts oftare för våld i nära relationer. BRÅ uppskattar mörkertalet till att enbart en femtedel av våldet anmäls. Alltså av 28 254 totala anmälningar är 45% våld inom nära relationer. Det är en siffra på 12714 stycken, vilket innebär att mörkertalet är runt.. 63572 fall. Det är 174 om dagen. 
 
2013 ändrades lagstiftningen om våldtäkt så att den även innefattar om man bemöter ett överfall med passivitet så räknas det även som våldtäkt. Det kan tänkas konstigt att reagera så men det är betydligt mycket vanligare än vad folk tror. Hjärnan försätts i chocktillstånd. 
 
Ni kan ju själv tänka er, risken är större att ni blir utsatt för övervåld och tillochmed våldtäkt av er partner i erat eget hem än av en överfallsvåldttäktsman i parken. Chocken blir nog rätt  intensiv.
 
Chansen är även mycket stor att ni känner någon som blivit våldtagen. Någon i er närhet. Och det är inte av ett monster som har fel i huvudet. Utan av en helt _vanlig_ man. Din kompis i skolan, från jobbet, gymmet eller träningen. 
 
En annan gång vill jag försöka sätta  mig in i varför, men vissa pekar på att våldtäkt är en maktfråga. Allt som kommer efter är en form av rättfärdigande, hon bjöd ju in mig klart hon ville ha sex, hon hade så kort kjol, hon flirtade med mig.. ni vet? 
 
 Rätt visuellt om våldtäkter det här. Anledningen till att man drar tillbaka anmälningar är oftare pga rädsla än av att de lämnar faktiska falska anmälningar. 
 
Så varsegod. Det är inte så farligt att gå ute om kvällen, det är hemma du som kvinna ska vara rädd.

Jag hade ju glömt den här

Sen så kom den och slog mig. Right. In. The. Feels.
 

Arg

Idag kom jag hem från skolan och var så innerligt jävla förbannad. Men innan jag går igenom varför så tycker jag det behövs lite, liiite backstory.
 
Jag är inte speciellt pratsam, är jag ensam med en annan person har jag inga som helst problem med att hålla igång en konversation men är det fler än två så tar jag hellre baksätet och lyssnar. Jag har inte heller där svårigheter med att föra en konversation med en grupp människor och jag vet egentligen inte varför jag inte pratar mer i grupp. 
 
Jag har en teori om att jag alltid fått höra att jag är så himla tyst, jag måste tala högre om folk ska höra mig. Jag fick ofta genomlida såna där hemska tillfällen i grundskolan när man skulle redovisa eller göra annat verbalt inför klassen så hörde ingen vad jag sa. Och så var jag tvungen att upprepa. Och ingen hörde vad jag sa. En gång fick jag läsa samma text jag hade skrivit, en review av en bok, fem gånger. 
 
Sen har jag även en teori om anledningen till att jag är så tyst. Det är för att när jag var yngre så pratade jag antagligen för högt upp i halsen, jag pratade för ljust liksom. Pipigt. Detta på grund av att jag blev så nervös av andra människor. Eftersom detta gör rösten mesigare så är det inte såå.. konstigt att ingen hörde.
 
Nu tycker jag att jag kan göra mig hörd, jag är relativt högljudd och bryr mig relativt lite om vad folk tycker om mig. Jag har inga problem med att vara styrande över en grupp, vid förra grupparbetet var det jag som var den drivande personen hela tiden. 
 
Så med allt detta i åtanke så tänker jag ju bara beklaga mig lite över dagens händelser. För jag har startat ännu ett grupparbete med ett par personer varav två jag verkligen tycker mig vara god vän med. Därför blev jag ju väldigt överaskad när jag inte fick en endaste syl i vädret eller någon form av input till vårt manus vi arbetade på. 
 
Varenda gång jag började prata så kom det någon och överöstade mig. Och jag har lärt mig att man ska vänta tills folk pratat färdigt innan man själv säger sitt, jag har letts till att tro att det är på det viset man ska bete sig mot sina medmänniskor. Men tydligen så är det bara jag. 
 
Jag är som sagt inte jättepratsam, men jag har ibland saker att säga och jag har lika stor rätt till att få dem sagda som vilken annan i gruppen.
 
Vi kan ta ännu ett exempel på när folk beter sig så och det är när jag spelar Dota med Frans och hans vänner. Han har en vän in particular som överhuvudtaget inte lyssnar på någonting alls jag säger. En gång undrade han över om någon tittade på GoT i samtalet, som innefattade Frans, två till av hans vänner och jag, och det är bara jag som säger att jag gör det. Och jag möts av tystnad. Så jag väntar.. Till slut säger personen; så det är ingen annan alltså?
 
Jag svarade honom när ingen annan sa någonting. Alla andra hör mig när jag pratar i Skype. ALLA. Den här personen bara automatiskt sållar bort min röst som.. bakgrundsljud, något man inte bör fokusera på. När han sa så, så reagerade Frans och påpekade att jag faktistk hade sagt, alldeles nyss, att jag gjorde det. Då kan man ju tänka att personen ifråga skulle ursäkta sig med att han inte hörde. Men nej, istället skyller denne ifrån sig.
 
Och jag blir så jävla förbannad att jag inte ens. Jag är så trött på att umgås med en grupp av män som inte har förmågan att lyssna på mig. Det är som om de inte hyser någon form av respekt för mig eller det jag säger. Någonting måste det vara som hindrar dem från att behandla mig som en person som faktiskt kan komma med något bra. Jag är verkligen som bakgrundsnoise för de flesta män i grupp. Och jag blir så jävla trött på det. 
 
Känner ni inte igen er? Pratar ni inte mycket mindre när ni umgås med en grupp där större delen är män? Är det verkligen bara jag som blir så här brutalt överkörd i konversationer?
 
 

Jag drömde

Jag drömde om Ullner i natt. Han satt på en altan, jag stod nere på gräsmattan och försökte desperat fånga hans uppmärksamhet. Men han satt med ryggen vänd och blicken långt borta.
 
Nåväl

Jag har röstat

Och som sagt så röstade jag ju Fi, och jag vill inte ens behöva förklara varför eller försvara deras synpunkter och punkter. Men hörni, jag blir ju ledsen över att SD får så mycket röster. 
 
Lägg av ba

Jag veet

Jag bara.. skriver jättekonstigt sammansatta meningar här nu. Men oftast när jag ska skriva är jag på väg att göra någonting, det är alltid någonting som ligger och gror liksom. Lite stress och hets.
 
Sen vill jag även påpeka om hur lätt det gick idag, för jag lyckades ju med bedriften att sova bort hela dagen. Jag lyckades ta mig till gymmet, det tog mig 2 timmar att uppbåda orken men sedan gick jag. Under den tiden jag är där då kan jag verkligen enbart fokusera på vikter, rätt kroppshållning och sets. Men hemma blir det genast jobbigt igen och jag retirerade till sängen nästan direkt. Och sov.
 
Igår försökte jag förklara för Frans hur det känns när allt blir för mycket och jag tycker att jag lyckades nästan hitta rätt ord för att kunna måla en relativt träffande bild.
 
När jag mår dåligt över dig så känns det som om jag sitter längre in i mig själv, som om jag har extra långt till ögonen. Jag tänker mig som om att hjärnan är jag, right, och den sitter oftast precis bakom mina ögon. Det gör att jag processar allt direkt och är snabbtänkt. När jag mår dåligt över dig är det som om hjärnan sitter längre bak, det tar lång tid för impulser och intryck att färdas till min hjärna. Det gör att hela min kropp och tankeverksamhet känns trög och långsam, som om jag är fast i slow-motion eller typ sirap. Likt en mardröm. Allt är segt. 
 
En annan sak jag brukar kämpa med är att jag inte kan prata. När känslorna verkligen kommer till sin spets och allt känns jobbigt så känns som om det är en gigantisk tröskel jag måste ta mig över för att kunna använda mig av min tunga. Det krävs en gigantisk dos viljestyrka att kämpa mig igenom sirapen i huvudet OCH den här tröskeln för att kunna kommunicera med min omvärld. 
 
Idag har jag gått runt med konstant sirap, och inte nog med att den gör allt segt den dränerar all min kraft och gör mig så jävla trött. 
 
Men jag antar att det är någon form av försvarsmekanism som min hjärna lägger sig till med när det blir för jobbigt att hantera allting. Just nu känner jag mig avstängd. Tom. Långt, långt ifrån mina ögon. Min hjärna ligger och trycker någonstans i bakhuvudet. 
 
Jag hör saker i mitt headset.

Jag har inte glömt

Jag har varit jättetrött hela veckan, jag har varit intensivt grinig ibland och avskärmat mig från folk. I största grad Frans, som fick stå ut med en mycket osocial Ellen i helgen, och jag önskar att det ville gå över.
 
Det känns bara för jävligt att sitta här och tänka att förra året, nu, så är det bara några timmar kvar. Jag vill inte ha mer tid mellan oss, men jag antar att den viljan inte är lika panikslagen, den är mer som en oro i kroppen. En liten ångest. 
 
Men man ska väl inte förneka sammanbrottet som kom i samma stund som jag satte mig ner här hemma vid datorn. Den intensiva motviljan mot normaliseringen av hur det ser ut, hur livet är utan dig. Jag blir lite smått spyfärdig utav den. 
 
Jag vill så gärna kunna formulera känslan, så att alla kan få känna. Att alla kan få ta del av dig, du var ju en sån underbar person egentligen och det är så mycket av dig som jag vill att andra ska veta om. Om de visste om, om de visste en liiten del av allt det, så skulle de förstå vilken förlust det är för världen. 
 
Men jag kan ju inte formulera mig, allt skulle bara låta dumt och konstigt. Sedan skulle folk bli sådär besvärade som alla blir när man drar upp close encounters av död. Ingen vill veta, för ingen vet hur man ska hantera.
 
 

Soz for AFK

Jag har haft en intensiv första vecka, vi har två kurser samtidigt och även om de fokuserar på design och andra roliga saker är det väldigt mycket att göra. Det.. dumma(?) är att det inte märks att tiden går, jag kan sitta och modellera i Blender i timmar utan att märka att tiden går. Tidsuppfattningen bara.. nope.
 
Inte nog med det så plockade jag upp min Prog2 bok igår från Postis. Det är väldigt få kursböcker som har varit så informativa som den här boken känner jag. Detta speciellt eftersom jag fortfarande kunde koncentrera mig efter x antal sidor. Plus att den verkligen tar vid där vi avslutade i OOP kursen. Men klara Prog2 tentan ser fortfarande relativt mörkt ut, men ni ska veta att jag redan börjat plugga! 2 veckor innan - borde vara rekord. Tanken är att läsa lite bok denna vecka, för att sedan hardcore plugga nästa.
 
Och jajust.. jag har redan röstat. Känns skönt att ha det avklarat, jag är inte typen som klarar av att ha den där bestämda dagen då jag måste gå till ett plejs som kommer vara packat av folk. Dessutom känner jag mig relativt insatt, jag kan liksom argumentera mot motargumenten som Frans slängde åt mig. 
 
Jag röstade Fi, även om de har lite knepiga saker i åtanke så tror jag att det behövs i riksdagen speciellt som motpol till SD som är lite sådär för fejkjämställdhet. Plus att jag gärna ser en rödgrön regering, and by the looks of it så ser det ut som Fi kommer vara.. det där lilla extra för dem.
 
 
Vår modell av den övre bilden, jag har gjort allt utom.. hörnväggarna.

Up to date ya'll!

Tydligen hade jag redan en rubrik som löd skärp dig, så eh.. förlåt. 
 
Jag bangade ju från insparken ändå, mest för att jag blev så stressad av att jag skulle hetsas på fredagarna. The fridays liksom. Först när Sara tog sig från Sala till Stockholm för att fira min födelsedag helt på egen hand och sedan den 12e. Dagen efter. Det känns som jag vill hålla dom dagarna lite.. fria.
 
Frans firade ju mig med massa mat och presenter förra helgen, han stannde jättelänge i min lilla låda och jag blev inte ett dugg frustrerad. Kändes.. konstigt ändå att komma så lätt överens. 
 
Sedan spelade jag biljard med Ola, Emet, Emil och Frans. Eller ja.. jag tittade på. Och alltså jag har så himla roligt med de här kidsen att jag inte ens. Jag skrattade ju tills jag grinade och det är inte alltför ofta det händer såhär på gamla dagar.
 
Så har Sara varit här och vi gick ut till Marquise. Det var första gången jag var ute i Stockholm, det var liksom.. lagom intimidating kändes som om man var 18 år igen och inte alls hade vanan inne liksom. Men gud vad det var roligt, vi skrev ju upp oss på gästlistan och ba.. seglade in utan att behöva betala inträde. Likt ett bås. Åh en gång tiiill~~ puhh-lease!
 
Det var även första dagen i skolan idag och jag hade introduktion av vår första kurs - 3D grafik för spelutveckling och det.. verkar så himla roligt. Jag har redan laddat ner Blender för att kunna testa alla snabbtangenter och ha lite koll inför arbetet imorgon. 
 
Det känns dock som en omöjlighet att skapa något som liknar en människa eller.. annat levande ting eftersom jag inte har någon aning om VAR jag ska börja. Hur.. börjar man med en sfär isåfall? Eller.. eh.. 
 
Men jag räknar med att det kommer gås igenom snart så kommer jag få A annars blir jag arg. På mig själv.
 
 
Ah jag är så snygg ba. HäshtägNoFilters.. nejvänta HashtagJagLjög.

RSS 2.0