Arg

Idag kom jag hem från skolan och var så innerligt jävla förbannad. Men innan jag går igenom varför så tycker jag det behövs lite, liiite backstory.
 
Jag är inte speciellt pratsam, är jag ensam med en annan person har jag inga som helst problem med att hålla igång en konversation men är det fler än två så tar jag hellre baksätet och lyssnar. Jag har inte heller där svårigheter med att föra en konversation med en grupp människor och jag vet egentligen inte varför jag inte pratar mer i grupp. 
 
Jag har en teori om att jag alltid fått höra att jag är så himla tyst, jag måste tala högre om folk ska höra mig. Jag fick ofta genomlida såna där hemska tillfällen i grundskolan när man skulle redovisa eller göra annat verbalt inför klassen så hörde ingen vad jag sa. Och så var jag tvungen att upprepa. Och ingen hörde vad jag sa. En gång fick jag läsa samma text jag hade skrivit, en review av en bok, fem gånger. 
 
Sen har jag även en teori om anledningen till att jag är så tyst. Det är för att när jag var yngre så pratade jag antagligen för högt upp i halsen, jag pratade för ljust liksom. Pipigt. Detta på grund av att jag blev så nervös av andra människor. Eftersom detta gör rösten mesigare så är det inte såå.. konstigt att ingen hörde.
 
Nu tycker jag att jag kan göra mig hörd, jag är relativt högljudd och bryr mig relativt lite om vad folk tycker om mig. Jag har inga problem med att vara styrande över en grupp, vid förra grupparbetet var det jag som var den drivande personen hela tiden. 
 
Så med allt detta i åtanke så tänker jag ju bara beklaga mig lite över dagens händelser. För jag har startat ännu ett grupparbete med ett par personer varav två jag verkligen tycker mig vara god vän med. Därför blev jag ju väldigt överaskad när jag inte fick en endaste syl i vädret eller någon form av input till vårt manus vi arbetade på. 
 
Varenda gång jag började prata så kom det någon och överöstade mig. Och jag har lärt mig att man ska vänta tills folk pratat färdigt innan man själv säger sitt, jag har letts till att tro att det är på det viset man ska bete sig mot sina medmänniskor. Men tydligen så är det bara jag. 
 
Jag är som sagt inte jättepratsam, men jag har ibland saker att säga och jag har lika stor rätt till att få dem sagda som vilken annan i gruppen.
 
Vi kan ta ännu ett exempel på när folk beter sig så och det är när jag spelar Dota med Frans och hans vänner. Han har en vän in particular som överhuvudtaget inte lyssnar på någonting alls jag säger. En gång undrade han över om någon tittade på GoT i samtalet, som innefattade Frans, två till av hans vänner och jag, och det är bara jag som säger att jag gör det. Och jag möts av tystnad. Så jag väntar.. Till slut säger personen; så det är ingen annan alltså?
 
Jag svarade honom när ingen annan sa någonting. Alla andra hör mig när jag pratar i Skype. ALLA. Den här personen bara automatiskt sållar bort min röst som.. bakgrundsljud, något man inte bör fokusera på. När han sa så, så reagerade Frans och påpekade att jag faktistk hade sagt, alldeles nyss, att jag gjorde det. Då kan man ju tänka att personen ifråga skulle ursäkta sig med att han inte hörde. Men nej, istället skyller denne ifrån sig.
 
Och jag blir så jävla förbannad att jag inte ens. Jag är så trött på att umgås med en grupp av män som inte har förmågan att lyssna på mig. Det är som om de inte hyser någon form av respekt för mig eller det jag säger. Någonting måste det vara som hindrar dem från att behandla mig som en person som faktiskt kan komma med något bra. Jag är verkligen som bakgrundsnoise för de flesta män i grupp. Och jag blir så jävla trött på det. 
 
Känner ni inte igen er? Pratar ni inte mycket mindre när ni umgås med en grupp där större delen är män? Är det verkligen bara jag som blir så här brutalt överkörd i konversationer?
 
 

Kommentarer
Postat av: Nenne

Känner igen mig i det du skriver. Jag är likadan. Speciellt tyst är jag när jag är runt folk jag inte känner eller har något gemensamt med (både män å kvinnor). Jag har dock umgåtts så mycket med män att jag lärt mig att jag måste ta plats där om nån ska höra. Där är det bäst att vara det från början. Hade den där killen sagt så till mig hade jag sagt "Halllååå är du döv eller skiter du bara i mig?" De blir ofta lite spaka sådär som oj host harkel. Men så beror det ju på individen oxå. Och det där är bara en skivhögar rätt å slätt. Usch. Bäst är att vara straight forward även om man vill vara hövlig. Tro mig, har två bröder som aaaldrig lyssnar om jag inte avbryter dom haha. Sjukt frustrerande

Svar: Jaa jag har insett det nu, det går inte att vara hövlig, vänta och förvänta sig att man automatiskt får en plats. Man .. måste TA den xD Så jag ska fan skärpa mig! : O <3
Ellen


2014-09-16 @ 07:17:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0