Jag har också.. tänkt

Eine uppdaterar ju så mycket om träning nuförtiden, så det lär ju smittas. Nejmen srsly doe jag har tänkt på det här med träning. 
 
Fram tills senare år skulle jag vilja beskriva min träning som sporadisk på grund av bristande intresse. Trots det så är det en väldig press från omvärlden om att man måste träna med målet att bli smal. Det finns ett väldigt hat mot tjockare människor och en fruktansvärd brist på förståelse. Och det finns ju folk som påstår att det minst lika jobbigt att vara smal, man kan få en oändlig mängd kommentarer om sin "undervikt" osv. Men man får ändå det bekräftat som något bra, något positivt, genom media och andra vis. Så jag tycker inte det är jämförbart.
 
Sen måste jag även påstå att fokuset på vikten inom min familj alltid har varit hög. Och jag tror att till största delen beror det på utsida, inte på att må bra. Jag förstår ju att motion är bra, men det sliter också på kroppen - precis som allt annat man skulle kunna göra. Det är inte medvetet, jag tycker själv att det är svårt att stop myself in my tracks att tänka negativt om större människor. Jag vet mycket väl att jag var i mycket bättre form än mitt ex, som rökte och drack öl flera gånger i veckan. Ändå var jag tjock och han smal. Utsida är inte alltid ett mått på hur hälsosam man är. 
 
Ni vet de här historierna, solskenshistorierna om viktminskning, där de i slutet säger - kan jag, kan vem som helst! Och det gör mig ju lite grinig, för vi har inte alla samma förutsättningar. Det kanske inte alls är lika lätt för mig som för dig, du kanske har mer av stöd runt om dig, mer pengar, mer tid eller större kunskap. Det är sån jävla bullshit att jag inte ens.
 
Nyckeln, tror jag, ligger i att byta fokus. Jag vill inte bli smal, jag vill bli stark. Och det är så oändligt mycket svårare än vad det låter. Jag kan fortfarande inte sluta tänka vikt, utseende, mått och bläblä. Men jag försöker. Och styrka kan jag utveckla, muskler kan jag bygga, och med det som mål så är det oändligt mycket roligare att gå att träna. 
 
Jag trodde faktiskt inte jag skulle tycka om att gymma innan jag prövade. Men oj vad jag saknade det sen när jag flyttade från staden, och gymmet, efter ett år av gymmande. Sedan tog det 2 år innan jag kunde börja igen, på riktigt. 
 
Nu går jag ju faktiskt till gymmet ensam, ibland befinner jag mig även på unisex delen - som idag hade en väldigt grinig man som ville göra squats för han hade så jävla bråttom, sen tyckte han att jag borde göra squats på tjejgymmet and i was like NO de har bara smithmaskin - även om det kryper i mig. Jag lyfter enbart fria vikter, utom när schemat säger chin ups och pull ups. Dessa klarar jag inte av, men det är målet. Jag vill kunna göra EN pull up. Förhoppningsvis klarar jag detta innan året är slut. Men vad som är än viktigare är att jag går dit, utan problem och klagomål, fyra gånger i veckan. 
 
GymnasieEllen would be like you wot? Det hade man aldrig kunnat tro.
 
 

Kommentarer
Postat av: Madeleine

Eller huuuuur! Jag tror det är därför jag aldrig fått igång någon träning tidigare, för att fokus har legat på att bli smal och snygg och skdhkshg. Det fanns ingen som helst glädje i det eller någon tanke på att göra det för ens egen skull, utan bara... bajs. Kombon "träna mycket och äta lite" var liksom ingen winner. Man orkar fan inte, och mår som ett rövhål av det dessutom. Nyckeln är sannerligen att släppa utseendehetsen men nog fan är det svårt. Jag har slutat väga mig helt just därför, slutat granska spegelbilden och bara börjat känna efter istället. Mår jag bra och känner mig stark/frisk så gör jag uppenbarligen något rätt liksom. Det ä ba å kämpaaa~

Svar: Jaa alltså det är så demoralizing att väga sig xD för det blir typ ingen skillnad ändå. Nu har jag ju gått upp i vikt, och jag tränar 4 dagar i veckan. Ooookay then. Så ja det är dåligt fokus, kanske fungerar för andra, men inte för mig så. Fokusera på att make me happi! :D <3
Ellen


2014-09-30 @ 16:53:56
URL: http://thesistersguidetothegalaxy.tumblr.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0