Jag veet

Jag bara.. skriver jättekonstigt sammansatta meningar här nu. Men oftast när jag ska skriva är jag på väg att göra någonting, det är alltid någonting som ligger och gror liksom. Lite stress och hets.
 
Sen vill jag även påpeka om hur lätt det gick idag, för jag lyckades ju med bedriften att sova bort hela dagen. Jag lyckades ta mig till gymmet, det tog mig 2 timmar att uppbåda orken men sedan gick jag. Under den tiden jag är där då kan jag verkligen enbart fokusera på vikter, rätt kroppshållning och sets. Men hemma blir det genast jobbigt igen och jag retirerade till sängen nästan direkt. Och sov.
 
Igår försökte jag förklara för Frans hur det känns när allt blir för mycket och jag tycker att jag lyckades nästan hitta rätt ord för att kunna måla en relativt träffande bild.
 
När jag mår dåligt över dig så känns det som om jag sitter längre in i mig själv, som om jag har extra långt till ögonen. Jag tänker mig som om att hjärnan är jag, right, och den sitter oftast precis bakom mina ögon. Det gör att jag processar allt direkt och är snabbtänkt. När jag mår dåligt över dig är det som om hjärnan sitter längre bak, det tar lång tid för impulser och intryck att färdas till min hjärna. Det gör att hela min kropp och tankeverksamhet känns trög och långsam, som om jag är fast i slow-motion eller typ sirap. Likt en mardröm. Allt är segt. 
 
En annan sak jag brukar kämpa med är att jag inte kan prata. När känslorna verkligen kommer till sin spets och allt känns jobbigt så känns som om det är en gigantisk tröskel jag måste ta mig över för att kunna använda mig av min tunga. Det krävs en gigantisk dos viljestyrka att kämpa mig igenom sirapen i huvudet OCH den här tröskeln för att kunna kommunicera med min omvärld. 
 
Idag har jag gått runt med konstant sirap, och inte nog med att den gör allt segt den dränerar all min kraft och gör mig så jävla trött. 
 
Men jag antar att det är någon form av försvarsmekanism som min hjärna lägger sig till med när det blir för jobbigt att hantera allting. Just nu känner jag mig avstängd. Tom. Långt, långt ifrån mina ögon. Min hjärna ligger och trycker någonstans i bakhuvudet. 
 
Jag hör saker i mitt headset.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0