Still here

Jag har tillbringat hela sommaren, hittills, hos Frans. Vi har bråkat nån gång men det har alltid löst sig jättesnabbt och blivit bättre. Men jag är så kass på att bo med folk. Jag hatar folk, de gör mig så trött och det är ju tur att det blivit mer uppmärksammat att såna där introverter finns. Ibland orkar jag inte prata, ibland orkar jag inte vara i samma rum som någon annan och jag önskar folk bara kunde acceptera. Jag önskar jag kunde ha dörr med lås. 
 
Om vi någonsin flyttar ihop, Frans och jag, ska jag ha ett arbetsrum med lås. Så ska jag låsa in mig där, röka på och lyssna på jättehög musik. Nej okej utan drogerna. Obviously. 
 
Jag har legat vaken innan jag ska somna och grätat flera gånger. Augusti är jobbigt, som förväntat. Tydligen upplever många som förlorat någon att födelsedagar är speciellt jobbigt, ungefär alltid. En gång blev det totalt sammanbrott sådär som man knappt kan andas så då var det dags att rycka i Frans ärm. Det är så lätt att be om hjälp för det är så få frågor. Han bara oh nej okej krama sen så kommer jag och bäddar ner dig i sängen och håller om dig tills du mår bra igen. 
 
Han vet att jag saknar dig. 
 
Jag älskar ju verkligen att fylla år, du vet det ju. Vi brukar ju alltid vara först att gratta varandra. Du och jag på våran dag va. Förra året var jag ju ändå lite excited. Men i år är det ren skräck. I år blir du och jag lika gamla, något jag alltid retade dig med. Sedan diskuterade vi alltid din ökande åldersnoja. Samma visa varje år. 
 
Känns i vilket fall som helst trevligt att jag kan vara med dig på den dagen. Så det är min plan, för min födelsedag. Jag vet inte om jag vill träffa någon, utan bara dig. Sen ska jag gräta i fosterställning resten av dagen. Bra plan.
 
Sen har jag ju planerat ett kalas hos Emet. Det tar sig?
 
 
Chikuns

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0