Jag orkar inte skriva ordentligt - hantera

Jag spelar rätt så mycket, det gör Frans också. Vi spelar moba, multiplayer online battle arena, båda två fast han spelar DotA 2 och jag spelar LoL. Mest. Ibland spelar jag Dota med Frans.
 
Iallafall förra fredagen satt vi båda bredvid varandra i mitt lilla rum. Jag spelade LoL med mina underbara små kids och hade mycket roligt. Frans skullee precis starta ett Dota game med sina vänner. Vi båda använder Skype för att kunna kommunicera under spelningen, men Frans hade inte med sig sitt headset så han tänkte att han kan ju använda micen på datorn och högtalarna.
 
De flesta som läser här är väl folk som träffat mig på riktigt och ni vet att min röst.. är.. liiiite.. jag är inte speciellt högljudd av mig? Jag har fått  höra hela mitt liv hur jag måste prata högre, vilket känns fruktansvärt onödigt. Jag pratar inte så lågt att ingen hör, det är bara det att andra är respektlösa nog att föra oväsen medans man pratar. Anyways - sidenooote~~
 
Frans blev väldigt arg när han spelade, först trodde jag att det var för att han tyckte det var onödigt att komma hit om vi inte skulle umgås liksom vilket vore fair enough. Men jag hörde att de sa mitt namn i deras samtal en gång vilket gjorde att jag undrade vad de pratade om mig för. Så jag frågade Frans efteråt vad de sa om mig. Han sa att de undrade vem som pratade. Vilket jag tyckte var fruktansvärt undvikande och jag är ohyggligt nyfiken. 
 
Turns out att en av Frans kompisars kompis Robert hade ohyggliga problem med att höra min röst. Inte för att jag var speciellt högljudd och han inte kunde höra Frans eller att jag konstant pratade och var irriterande (vilket jag iinte gör jag kommenterar ibland) utan för att det var en kvinnoröst. Frans förklarade att Robert hatade kvinnor. Bland annat. Jag blev väldigt arg. Så jävla respektlöst av Robert att sitta och prata skit om mig till Frans, hur tänkte han ens där? Sen plus att jag satt bredvid och kunde höra men inte svara gjorde mig också arg. Inte för att jag faktiskt hörde, eftersom headset på mig men ändååå...
 
Sen häromdagen skulle Frans spela med dem igen och han blev påskyndad av Robert för att om inte Frans skulle joina gamet så var de tvungna att spela med en kvinna. OHhhhhnoooooessss!
 
Så bara så alla vet, vill jag spela med Robert. Jag vill spela med Robert och prata konstant, och var bättre än Robert för att.. Robert feedar varje game och gör så att teamet förlorar. Robert, du kan åtminstone vara en dick to my face. Eller ja.. via Skype iallafall där jag kan svara.
 
Emil hade en teori om att Robert kan ha aspbergers, vilket verkar logiskt. Men desto mer skäl till att faktiskt ifrågasätta varför han säger såna saker?
 
 

Love of my life

Min lilla Frans fyller år nästa vecka, jag har redan köpt present och funderat på vad jag ska laga åt honom när han kommer hit. 
 
Men gud vad jag är lyckligt lottad på riktigt hörni. Han är feminist, vill inte riktigt kalla sig för det inför okända människor pga alla missuppfattningar men han länkar mig ändå massa feministprylar och påpekar fel inom vissa saker. Han brukar alltid ge mig nackmassage, ibland flera gånger per dag, för att min nacke får så otroligt ont. Han är även helt nöjd med att bara kramas och mysa utan krav - varför är det så många män som inte kan det? Kan inte hantera annan kropp nära need sex.
 
Han brukar även lyssna på mig, och ta åt sig. Till exempel va, så är jag en person som hatar förändringar av mina planer i sista ögonblicket. Jag kan inte hantera folk som cancels plans i sista minuten. Frans har gjort det här en gång, i början av vårat förhållande, och sen har det aldrig hänt igen. 
 
Han brukar köpa med sig lite prylar när han kommer över. Som brago kex. Jag älskar brago kex. Ah jag hoppas han tar med sig brago kex imorgon.. brago kex och te. 
 
So anyhow, glad I stayed för atteh.. det hääär är alldeles för good för att missa.
 
 

Jag har inte tid

Så känner jag om allt just nu. Jag har inte tid till det där, jag har inte tid till det där. Men jag försöker ju, faktiskt. Det är enbart några få månader kvar till sommarlov, jag kan hantera detta. 
 
Jag tycker det är jobbigt att ha förhållande, inte för att Frans är jobbig, utan för det är jobbigt att ha ännu en dag med måsten. Även om det är bra måsten så känns det jobbigt. Att träffas en dag i veckan är liksom maximalt vad jag skulle orka, på riktigt. Tidigare hade jag kunnat hantera mer men nu vill jag hellre vara ensam. Men jag vet att Frans förstår, för han är precis likadan. Det är så skönt, jag behöver inte komma med ursäkter eller förklara mig utan han bara gör allt väldigt enkelt.
 
Jag vet att Ullner egentligen väntar, där runt hörnet när stressen släpper och jag kan slappna av. Jag tänker varje dag på honom, hur jävla sjukt det är att han är helt och fullkomligt borta från mitt liv fysiskt. Psykiskt nej, men ja. Jag tänker på hur jobbigt det kommer bli, för snart är vi lika gamla han och jag. Det jag sa aldrig skulle hända. Vår grej asså. Vår födelsedag. Men jag tar det då. För jag har inte tid.
 
Ovanpå inlämningshets, oro över vänner, träffa folkhets och den vanlig Ullnersorgen som kommer och går så börjar jag även känna oro över min framtid. Hälften av min studietid har gått. Och leeeets be honest - min linje är inte den bästa för att få jobb. Det är en sak att studera, det låter alltid bra och det är väl alltid bra. Men bli utbildad och sedan arbetslös... känns sämre helt klart. Jag måste försäkra mig om back-up planer. Kom igen, jag kan faktiskt ta en Master inom människa datorinteraktion. Det kan jag faktiskt, det är lättare att få jobb inom - allt behöver ett gränssnitt nuförtiden. 
 
Samtidigt så vet jag att jag är jävligt duktig på det jag gör. Jag är sjukt duktig på att göra högpoly. En av de bästa i klassen på riktigt.
 
 
Proof. Sååå.. ja?

Ja


Mjölk

Jag köper väldigt sällan kött, inte för att jag är vegetarian utan mest för pris och smakfråga. Kött är inte direkt något jag tycker jättemycket om. Det är okej. Skulle helt klart hålla med om att det borde införas vegetariska dagar, vi äter sjukt mycket mer kött nu än för flera år sedan. 
 
Men det jag tycker är jobbigt är mjölken. Jag dricker aldrig mjölk. Men jag har det i mitt te. Och bryta den ritualen på morgonen innan man måste hetsa iväg känns oerhört jobbigt. Att sätta det i relation till allt de stackars mjölkkossorna får utstå.. känns väl inte helt 100 % men jag kan inte hantera det just nu alls. Så ekologisk mjölk iallafall.
 
Men jag har funderat på substitut. Jag tycker det är helt okej att dricka utan mjölk men det är inte riktigt samma grej? Mitt te, på morgonen, är det jag ser fram emot mest av allt. Och sen när jag kommer hem. Bara få sitta och dricka te i lugn och ro gör väldigt mycket för mig. Så problemet är ju att soja mjölk skär sig när man använder det i något som är varmt och att mandelmjölk har massa konstigheter i sig.
 
Åhh.. sen så är jag ju orolig att mandelmjölk skär sig också? Gör det det?
 
Guh jag borde bara pröva, jag står varje gång jag ska handla mjölk och ba.. velar framför kylskåpen. Lägg av ba. Lägg av.
 
 
 

Yes but no

Freedom of speech yes, hets mot folkgrupp nej. 
 
Åh gud jag har så mycket att göra på fruktansvärt litet tid. Jag har suttit två hela dagar med samma grejer. Jag började i torsdags, dock gjorde jag inte heeela dagarna då, la väl av kring klockan 8. Idag och igår var det från klockan 13  till klockan 1. 
 
Min nacke gör ohyggligt ont. Jag kan inte röra på mitt huvud i princip. Känner mest för att lägga mig ner och sova i en miljon år men jag ska nog vara glad om jag lyckas somna med all stress.
 
Men vet ni vad? Efter redovisningen på tisdag har jag ingenting. INGENTING på flera dagar. Ingenting! Kan inte ens föreställa mig att inte ha inlämningar. Jag saknar tentor. I do. Ge mig tentor~~ kan inte hantera mer inlämningar D:
 
 
 
Alltså Frans ögonlock är så jävla orättvisa. Mina ögon har tusentalsveck och de syns inte. Helt omöjligt med eyeliner. Tycker vi borde få byta ögonlock. Tack för miiig~

I know France

För det första det är fruktansvärt att folk har dött i Frankrike. Det är det. Jag kan kind of föreställa mig hur det är att få det beskedet att en nära anhörig har dött. Nästan, men ändå inte alls. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan döda andra människor, det är så makabert fascinerande för mig men fortfarande lika jävla oförståeligt. 
 
Det är någon form av de-humanizing process man måste göra för att kunna döda någon. I armén lär man sig sådant, man bildar ett starkt band med de inom sin lilla grupp så att det blir vi mot dem för dom. Med det tankesättet kan man lättare göra grymmare och konstigare saker.
 
När man inte kan integrera folk med resten skapar man också grupper. Grupper som tänker vi mot resten. Det finns fd nazister som berättat hur välkomnade de hade kännt sig i gruppen. Hur hemma de hade kännt sig för första gången i sitt liv. 
 
Det är ju därför sådant här är extra obehagligt. För klyftan blir allt djupare, gruppindelningen alltmer påtaglig. Och det är sjukt jävla obehagligt.
 
Men sedan får man inte heller glömma att Charlie Hedbo var en fruktansvärt rasistisk tidning. Detta does not justify en attack, eller ens att de som dog förtjänade det - för det är ingen som förtjänar att dö - men man lär ha det i åtanke innan man skriver att man står med tidningen. För deras anhöriga och för de som dog.. ja men.. tidning? Nej. Just don't.
 
Jag försöker mitt allra bästa för att tycka om alla. Men överallt så uppmuntras gruppindelning. Kommer ni ihåg hur mycket man såg ned på de andra skolorna när man gick på lågstadiet etc? Hela tiden vi mot dom. Vi hade tävlingar mot de andra skolorna, friidrott, brännboll och vad det nu var. Det var alltid mixat mellan alla skolor, men det som var viktigare var ju med stafetten som var skola mot skola. Det var ohyggligt viktigt för oss, minns jag, att behålla vinsten - vi brukade vara bäst. Vi hejades på av vår lärare, de som skulle vara med och springa fick dispans från lektioner. Vi mot dom. Alltid.
 
 

RSS 2.0