I know France

För det första det är fruktansvärt att folk har dött i Frankrike. Det är det. Jag kan kind of föreställa mig hur det är att få det beskedet att en nära anhörig har dött. Nästan, men ändå inte alls. Jag kan fortfarande inte förstå hur man kan döda andra människor, det är så makabert fascinerande för mig men fortfarande lika jävla oförståeligt. 
 
Det är någon form av de-humanizing process man måste göra för att kunna döda någon. I armén lär man sig sådant, man bildar ett starkt band med de inom sin lilla grupp så att det blir vi mot dem för dom. Med det tankesättet kan man lättare göra grymmare och konstigare saker.
 
När man inte kan integrera folk med resten skapar man också grupper. Grupper som tänker vi mot resten. Det finns fd nazister som berättat hur välkomnade de hade kännt sig i gruppen. Hur hemma de hade kännt sig för första gången i sitt liv. 
 
Det är ju därför sådant här är extra obehagligt. För klyftan blir allt djupare, gruppindelningen alltmer påtaglig. Och det är sjukt jävla obehagligt.
 
Men sedan får man inte heller glömma att Charlie Hedbo var en fruktansvärt rasistisk tidning. Detta does not justify en attack, eller ens att de som dog förtjänade det - för det är ingen som förtjänar att dö - men man lär ha det i åtanke innan man skriver att man står med tidningen. För deras anhöriga och för de som dog.. ja men.. tidning? Nej. Just don't.
 
Jag försöker mitt allra bästa för att tycka om alla. Men överallt så uppmuntras gruppindelning. Kommer ni ihåg hur mycket man såg ned på de andra skolorna när man gick på lågstadiet etc? Hela tiden vi mot dom. Vi hade tävlingar mot de andra skolorna, friidrott, brännboll och vad det nu var. Det var alltid mixat mellan alla skolor, men det som var viktigare var ju med stafetten som var skola mot skola. Det var ohyggligt viktigt för oss, minns jag, att behålla vinsten - vi brukade vara bäst. Vi hejades på av vår lärare, de som skulle vara med och springa fick dispans från lektioner. Vi mot dom. Alltid.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0