Det var ju det där med Cirkeln

Alltså det var ju ändå ett tag sedan jag såg Cirkeln på bio nu. Jag har läst böckerna otaliga gånger och det har varit en av de bästa serier jag läst. Speciellt andra boken som är extra bra. Det är inte ofta mittenboken av en triologi är bra, det brukar ofta vara en resa, utfyllnad, mellan första och tredje. Har ni tänkt på att det är så många triologier som kan kortas ned till två böcker? Egentligen alltså. Tror det är hela grejen med tre akter som folk hänger upp sig på.
 
Nåväl. Film. Cirkeln.
 
Jag är väl medveten om klichéen i att ha en grupp med människor från olika bakgrund som måste bekämpa ondskan utan att någon får veta om det. Tänk Buffy typ så. 
 
Jag tycker dock att karaktärerna inte får lika mycket djup som i böckerna. Jag saknade verkligen Idas egoistiska men samtidigt logiska monologer. Däremot tycker jag att skådespelet stundtals är riktigt bra, men även riktigt kasst ibland. Det varierar väldigt, men samtidigt känns det som om det är de gånger de är tvugna att säga något direkt från boken som det blir så styltigt. Let's be honest here, man pratar inte som i böcker. Någonsin.
 
Storyn är lite hattig, och Frans som inte läst boken hade litet svårt att förstå vad det faktiskt var som hände. De hade tagit bort en hel karaktär vilket hade väldigt stor del i boken men samtidigt förde han inte storyn framåt, någonsin och hade därför bara tagit upp tid så jag har full förståelse för det.
 
Anledningen till att jag faktiskt tyckte om filmen dock är för att Leona Axelsen, som spelar Linnea, är så sjukt bra på att vara ledsen. Och att specialeffekterna är grymt coola. Det här är en svensk film och jag är riktigt jävla imponerad över hur snyggt det var. Helt klart värd att gå att se bara för det.
 
Hoppas för övrigt att Ida får mer djup i nästa film. Min favoritkaraktär. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0