Häromdagen

Jag besökte din grav igår. Det var första gången på ett bra tag, har undvikit lite ska jag erkänna. Förlåt mig. Det är konstigt för tiden står stilla där. Inget som växer på din grav liksom, det är som om du begravdes igår. 
 
Och jag grätade. Det var oväntat, hade inte alls förväntat mig tårar. Men jag var väl dum nog att tro något sådant. Jag tog med mig Frans också, men det blev jobbigt också på ett vis. För privat. Din och min relation är bara privat. Jag vill kunna prata med dig ensam. Men som tur var så förstod han ju och gick iväg ett tag. Det var fint ändå att han träffade dig. Du hade nog inte tyckt om honom.. till en börja med. Bajsullner.
 
Så då har jag gjort det. Jag vet inte om allt blev bättre eller sämre. Kändes mest hemskt efteråt. Jävla skit. Jävla skit att hälsa på sin vän på kyrkogården. Vilket jävla skit.
 
"Men det blir lättare med åren" alltså nej. 
 
Aja jag ska göra färdigt inlämningarna, för lo and behold så kraschade Maya tusen gånger så min inlämning blev försenad. Inte.. så noga.
 
Stressen gör mig illa. Jag har yrsel tror det beror på stress - så det var ju nytt iallafall? Men om jag hetsar idag kan jag ha en helt ledig dag imorgon. Lite andrum. Och jag är snart halvvägs.. Snart~~
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0