The future is now

Jag slutar snart skolan, det är mindre än en månad kvar nu. Jag kommer inte hinna färdigt med mitt kandidatarbete men det gör inte mycket, det blir klart när det blir klart. Det är flera som inte hinner färdigt i tid. 
 
För tre år sedan var jag en helt annan person och jag har lärt mig så fruktansvärt mycket, inte bara rent akademiskt utan även växt på andra vis. Jag har insett att man inte behöver vara vän med alla, att man inte behöver anstränga sig för att komma överens med folk. Det tog väldigt lång tid att inse den sanningen men jag kommer inte bli ensam längre. Och det ger mig en helt ny sorts frihet. 
 
Jag har aldrig haft en plan med mitt liv, utan alltid avundats de som faktiskt strävat efter ett mål. Nu känns det som jag har ett. Jag må kanske vara 27, snart iallafall, men jag har en plan nu äntligen, hörni. Något jag faktiskt vill hålla på med. 
 
Och jag vill inte tillbaka. Jag vill inte flytta hem till Sala igen, för det känns inte som hemma. Det är här allt det bra finns för mig nu. Sala är bara en nostalgi tripp. Det är ingen dålig plats men den är inte något för mig. Men det har den nog aldrig varit - alltid arbetat för att ta mig därifrån. 
 
För egen del är jag avundsjuk på folk som växt upp här för möjligheterna är fler, jag tycker att skolan på landet inte hade lika höga krav eller valmöjligheter som folk här har haft. Att man aldrig tagit tillvara på mina möjligheter som liten. Det är inte någon kritik till lärare eller skola som jag gått på utan snarare mot hur pengar distribueras i landet. Hur kompetens fördelas. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0