Best evarrr?

 
Så kan vi ju dela med oss av mitt senaste alster, en uppdaterad Beyonce:
 
 

You make me happy

You know what the boys want. Lana kom igen nurå. Jag gillar inte riktigt den här låten, men vafan. Allt ska tas in. Ta det goda med det onda som man brukar säga. Ni vet väl att jag tycker om er allisammans? Även om det ibland är svårt att visa. Det är så. Det goda med det onda.
 
Och idag har jag inte lyckats ta mig ur sängen. Fuck. Men imorgon ska jag skärpa till mig. Jag har föreläsning, städa, programmera och gymma på schemat. Sen finns det lite lan som jag skulle kunna kila över till för att se om man kan. Vill. Lana i skolan, det är ju helt klart standard. Med en av våra föreläsare. Jävlar vad jag älskar min skola ändå. Trivs så himla bra.
 
And then there's moar. Mer.
 
 
Läpparna stör mig asbajs. Men ÄNDÅ. Lana. Lana light of my life. 

Long tiem no shee

För att citera herr T.O.P alltså. Förresten så vill ni se vad jag har pysslat med i PS på sista tiden. I know you do. Inte för ni har något val, om ni inte instinktivt stängde ögonen när ni tog er in hit. Which kind of beats the point. Men okej.
 
 
Miljontals timmar och hon får ändå Bom-mun. Vilket å andra sidan inte är helt fy skam men ändå inte alls det jag vill få fram. Nåväl skam den som ger sig. Med alla nyförvärvade kunskaper inom PS genom kursen så kommer det här nog bli.. okej i slutet.
 
Plusgrader för övrigt. Har ni sett! Hade helst sett lite sol, men jag kan nöja mig med det här. Om det nu slutat blåsa isbitar i kinderna vill säga. 

NÄÄ jag hann inte med det!

Men jag försöker så gott jag kan att uppdatera varje dag. Jag förstår att ni vill veta att jag lever liksom.
 
Jag har faktiskt en plausible ursäkt idag - jag fastnade i PS. Jag försöker skapa en monster Seungri och det går såklart lite bajs. Men skam den som ger sig brukar jag ju köra på. Men liksom 3 timmar senare och fortfarande bajs så blir man lite... konstig?
 
 
Jag brukar alltid lyckas fånga konstverket innan det går åt skogen och man ba nu gav jag er falska förhoppningar va? För jag har förstört det nu så ni kommer aldrig få se en färdig Seungri. ohohoho~~
 
 

Åh måndag

Idag var jag ju faktiskt tvungen att gå upp jättetidigt - halv 9 - för att komma i tid till dole mötet. Alltså jobbsökargrejen i det här landet. Det var ju tur att jag kom så tidigt. Jättebra, för då kunde jag ju allt vänta i 20min för att få något gjort som gick på 30s. Kändes precis som hemma, precis som arbetsförmedlingen. 
 
Typ så kändes det

It's all better now

Men man får ju faktiskt undra hur länge allt ska hålla i sig när man har ett sånt här winningstreak. Men det är inte så länge får man veta efter typ.. en halvtimme.
 

Wihh~~

Äntligen får jag vara ensam på riktigt och det känns så jävla skkköööönnnntttt~~~!! 
 
Så det firas med massa k-pop på högsta volym, nästan, och eh.. te. Antar jag. Men annars har jag ju ritat hela dagen, så nu får jag ju faktiskt dansa runt i vardagsrummet hela kvällen sen. Bara för jag kan.
 
Bevis på tidigare påstående
 
Gud vad skönt att man bara kan lägga upp direkt från Instagram - fast det kanske jag redan påpekat? - för jag orkar aldrig ladda upp bilderna från mobilen till datorn. Huaaähh!

Nehej om man ska ta tag i det här igen

Jag har ju faktiskt kämpat ihop en helt egen portfolio fullspäckad med teckningar - typ 40 stycken? 30? - bara för att inse att jag hatar hälften. Men skam den som ger sig? Jag antar att egentligen gäller det alla artists - till slut inser man att bara hade hybris tidigare och bör lägga av med att man inbillade sig att bilden var bra. Lägg aaav~
 
Man ba - jag skyller på kameran höhöhö..
 
Det känns bara så allmänt drygt att stå ut med folk. Jag förstår inte en del som bara känner ett behov av att vara nära andra individer hela tiden. Ba lägg av, det är bara ett jävla krångel med att man ska bete sig trevligt. Snälla låt mig sjunka in i underhållsförfall och sitta ensam hela dagarna spela spel och lukta svett. Typ så. Förutom svettdelen - man har ju nån slags stolthet. Eller...? I dare you to come visit!
 
Fast vi ska väl inte måla fan på väggen. Hela England har en slags charm. Den kallas mest shopping och valmöjligheter. För sådant finns det mycket utav frågan är ju bara hur man taps into them? Frukta inte!
 
muthafuckin robot, brah!
 
Jag har fått några erbjudande om intervjuer men den ena var i Irland och den andra var nån slags scam som verkade helt opålitlig. Man kan ju kanske tycka att jag är inte i den sitsen då jag kan välja - men jag vill helst inte sälja något skumt till folk via telefon. That wouldn't be right.
 
Men jaa~ Frukta inte! Det är ju tydligt att jag håller hoppet uppe liksom. Om inte annat försöker jag ordna alla mina val till högskola i rätt ordning. Alltså fyyyfan vad mycket skit man kan välja. Och fyyyfan vad jag vill välja allt. Det slutar väl med att jag väljer något jättekonstigt som toppval och ba jaha. NU gjorde jag bra ifrån mig.
 
Men jag tror ändå att jag borde göra lite mer artistiska grejer - typ grafisk design eller.. kanske nåt sådant. Jag återvänder ju ändå alltid till den sidan of life.

RSS 2.0